Boven i dramat är det ojämlika arbetslivet. Inom flera kvinnodominerade yrken tvingas kvinnor att arbeta deltid. Ibland för att en del arbetsgivare tjänar på det och ibland för att kvinnorna ska orka kombinera yrkeslivet med huvudansvaret för hemmet. - Ur ett samhällsperspektiv ser det kanske ut och kan formuleras på detta sätt, men hur ser det egentligen ut i verkligheten? Vill kvinnor verkligen arbeta heltid (eller mer)? (vilket de lätt kan göra genom sitt val av karriär) Och vill de verkligen släppa barnet till pappan? (vilket det också kan idag utan större problem) Jag ser fram emot den dagen en seriös undersökning görs där föräldrarnas har barnet boende växelvis, för då finns inget att skylla på om inte båda föräldrarna skall bli offer. Tills dess är mitt råd: Sluta gnäll och börja arbeta och passar det inte in i livsmönstret så byt strategi. Barn är ingen statussymbol eller något man skall ha för att kunna klaga och arbete är inget man skall gå till för att bara få pengar. Prestera på jobbet så du syns och växer med uppgiften, fostra dina barn så de är en del av ditt liv och inte ett subjekt som det ständigt framställs i media och sen kör så det ryker ;-)
Posted on: Wed, 20 Nov 2013 18:58:15 +0000