DRAMA (22 augusti 1980) Omslag Skitsnyggt.10/10. Titel Ja, varför inte. 8/10. Var det denna ettordstitel som inspirerade Steve och Geoff i Asia, framgent? Machine Messiah När man talar om kontraster! Enligt all vettig logik borde det Sabbath-tunga riffet och det fröjdefullt dansant inte ha en chans att gifta sig, men på något vis är detta precis vad de gör. Trollkarlen heter Steve Howe. Hans trioler och avgrundsvarierande solon slänger oss från ena stolen till den andra utan att vi knappt märkert. Men som vanligt när vi sackar Yes är ALLA hjältar. Hör hur nykomlingen Geoff Downes synth så trofast följer Howe i spåren, för att plötsligt, vid 5:10 rasa rakt ner i brunnen, där maskin-messias väntar. Och hör hur den andre nykomlingen Trevor Horns röst slingrar sig kring Chris Squires dito. Jag citerar mig själv från liverecensionen 2009: Här är Chris Squire kungen. Vilket jäkla basspel! Har de fyra strängarna någonsin annars kunnat bringa sådan eufori? Och så artikulerar Chris andrastämman så som bara Chris kan. History dictating systems of ruling romance.... Undertecknad solodansar vilt till popboogien på höger läktare, bara för att inom loppet av några sekunder banga head till de Black Sabbath-tunga bitarna. 10/10. White Car Hade nog kunnat blitt nåt, men i detta miniutförande kan jag bara ge 5/10. Does It Really Happen? Erkänn basinledningen astuff! Struttigt läcker progpop som formligen skriker Squire. Extrapoäng till att man Beatliskt återkommer till låten efter att den egentligen är slut. 8/10. Into the Lens Grundlåten skrevs av Trevor och Geoff som I Am A Camera till deras band Buggles. Den här versionen är symfigt tillYessad. Ibland känns det som låten har svårt att ta sig framåt, men i det stora är den alla tiders, särskilt det röjiga slutet samt Steves smakliga gitarrfigurer, låten igenom. 8/10. Run Through the Light Stämningsfull och jättevacker, men jag tycker låten har svårt att finna ordentligt fokus. 7/10. Tempus Fugit Yes goes ska! Eller åtminstone är de rejält Police-influerade. Och Chris lirar hårdrockriff på basen. Den där ettriga, envetna unsionsången gillar jag skarpt och så är texten klockren även om jag inte direkt fattar den. 8/10 Helhet/produktion Jovisst märks Jon Andersons frånvaro. Men de övriga är ju sådana personligheter att det blir Yes ändå. Jons hängivne beundrare Trevor verkar på många håll vilja leka sin idol. Skivan är delproducerad av Eddie Offord, men även den blivande demonproducenten Trevor styr spakarna, vilket ger ett krispigt, modernt sound, som håller än. 8/10.
Posted on: Thu, 31 Oct 2013 12:10:06 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015