Debattartikel av Barn- och elevombudet, Caroline Dyrefors Grufman, publicerad på Aftonbladets webb 24 september 2013. ”Anmäl! Titta inte bort!” extern länk till Aftonbladets webbplats, (öppnas i nytt fönster) Aftonbladet har i flera artiklar beskrivit det helvete många mobbade barn och elever genomlider. Till Barn- och elevombudet, BEO, och Skolinspektionen kommer cirka 1 100 anmälningar per år om elever som känner sig kränkta i skolan och där de menar att skolan inte gjort tillräckligt för att skydda dem. BEO handlägger cirka 600 av dessa. Jag är säker på att det är alldeles för få anmälningar. Det finns ett stort mörkertal av barn och elever som far illa, men där det aldrig görs någon anmälan till BEO. Anmälningarna till oss är många gånger desperata och förtvivlade. Föräldrar som anmäler upplever att skolan inte tar det som händer på allvar eller inte förmår göra något för att förändra situationen. Inte sällan får vi signaler om uppgivenhet och mobbade barn och elever som har självmordstankar. Det finns olika teorier om vad som ligger bakom den, om jag får säga ”ondska”, som människor kan utveckla när de befinner sig i grupp. Jag ska inte gå in närmare på detta. Men jag vet att vuxenvärlden har ett oerhört stort ansvar för att förebygga och förhindra kränkningar. Det handlar inte bara om vad man säger utan om vad man gör och hur man tar sig an det som händer i skolan. Det räcker inte med att tala om nolltolerans, det handlar om att leva nolltolerans. I en dom från juli 2011 pekade hovrätten på det ansvar de vuxna i skolan har för att se och höra. Hovrätten skrev: ”Det är inte rimligt att skolpersonalen genom att undvika att tolka signaler kan förhålla sig ovetande om vad som pågår mellan elever på en skola.” Detta uttalande från domstolen är enligt min mening klargörande och ytterst viktigt för att nolltoleransen mot kränkande behandling ska kunna bli verklighet i våra svenska skolor.
Posted on: Fri, 04 Oct 2013 12:14:23 +0000