En skodag som denna har fått mig att fundera lite kring min skofacism, en liten anekdot kan belysa min relation till skor som sträcker sig så långt som 21 år tillbaka. Vi skulle se Schindlers list pappa och jag. Han skulle frivilligt åka ända till stan, han skulle dessutom bjuda på restaurang, wienerschnitzel skulle vi äta, det var ju bäst att ladda inför den tretimmar långa filmen. Så kommer han då min pappa i jeans, skinnjacka och TRÄSKOR, jag förstår genast att han undgått mammas inspektion och godkännande, skammens rodnad lyser på mina kinder, jag är 18 och ytterst trendkänslig. Vi promenerar eller klampar kanske snarare runt kring kungsportplatsen, i jakt på scnitzel. Vi hittar tillslut ett ställe och jag är glad att få sitta ned med pappas fötter gömda under bordet. På väg till bion håller jag tummarna för att jag inte ska möta någon bekant och under den långa filmen kan jag slappna av. Det jag minns mest är skammen, skammen över träskorna och skammen och skavet i hjärtat över att skämmas för min pappa...Min dotter kommer att få skämmas otaliga gånger över mig, men mina skor de kommer alltid att vara av god kvalitet, helst läder, äkta läder med äkta klack. Min pappa är död sedan länge, men jag hade gärna hört hans klampande träskor
Posted on: Sun, 11 Aug 2013 19:31:47 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015