Idag är dagen när jag har tröttnat. Fullständigt jävla tröttnat. Jag är trött på att vara i konstant krig med min kropp och mig själv. Att klaga på att min mage är för rund, att jag är för blek och att mina armarna är för biffiga från all träning. Ja, jag börjar få lite skrattrynkor och nej min mage kommer aldrig att bli rutig men det är dags att sluta fred och börja älska min kropp. Som den har fått slita! Den har burit mig över hela världen, på den ena resan märkligare än den andra, den har stått ut med misshandel i form av extremträning, extrem icketräning, överdoser av Baileys, havrebollar, Miller, makaroner med bearnaisesås och dieter, den ena konstigare än andra. Och ändå har den gett mig ett liv som, redan nu, vida överstiger allt jag kunde drömma om som barn. Likaså är jag trött på att försöka fila av mina egenskaper som inte anses kvinnliga. Ja, jag är rak och ja, jag är hård - ibland om det behövs. Men jag är minst lika snäll, mjuk och omtänksam. Jag är trött på att inte vara fullt ut stolt över mig själv så idag är det bröllop. Jag gifter mig med mig själv och jag lovar dyrt och heligt att älska och ära mig själv. I nöd och lust. Tills döden skiljer åt oss åt. Och vem vet? Det kan bli tidigare än någon kunde ana. Men då dör jag nöjd och glad. För att fira bröllopet tar jag med mamma på tårtcafé. You may kiss the bride!
Posted on: Sat, 03 Aug 2013 09:00:52 +0000
Recently Viewed Topics
© 2015