Jag skriver. Det är jobbet. Men lite förlamad av längtan efter ungarna. Santos är i grannbyn, pratar med fiskaren Vargas, vars vän, den 90-åriga Juan gått i sjön. ”Det är märkligt hur livet är. Juan var liksom den här byn. Flera generationer har sett honom gå ut med båten. Var det nån som kunde fiske, så var ju det han. Och nu tog strömmarna honom. Han valde det själv, han visste precis var han skulle gå i för att försvinna. Varför leva när fisken dör, tänkte han kanske?” När Santos går får han en Budiao azul, en blå, mycket läcker fisk, men så få tycker om i min by. Tinho brukar komma förbi, bulta på porten och när jag reser mig från skrivandet på verandan och öppnar, ler han sitt sneda leende och säger: O peixe azul, ainda gostas? Du tycker fortfarande om den blå fisken? Det gör jag. Jag brukar grilla den. Lever mångdubbla liv. Dels i texten, dels i minnena och snart även i nuet. Det är det som gör skrivandet. Snart är det fotboll. Atletico Madrid jagar Barca i toppen. Går väl ner till Kinesen.
Posted on: Sun, 27 Oct 2013 17:36:38 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015