Jag är född och uppväxt i Norge och har stor del av min släkt boendes i landet. Jag har, precis som alla andra norrmän läst Ehsans krönika som har skapat stora rabalder i media sedan den publicerades. Det finns saker i detta alster som jag instämmer i och andra som jag förfasas över. Min upplevelse av krönikan är att den andas lite svensk avundsjuka. Norge - ni är ett rikt land men ni är det på grund av oljan, inte för att ni har så mycket annat att skryta med. Var är IKEA, Spotify, Robyn och Swedish House Mafia? Vad har ni som imponerat på omvärlden som ni inte fått till skänks? Lite den tonen och den känns inte varken rättvis eller relevant i en krönika som handlar om främlingsfientlighet. Jag kan tycka att den svenska avundsjukan sällan varit mer framträdande i en publicerad text. Läs den här: aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ehsanfadakar/article17831957.ab Däremot så tycker jag att Ehsan har rätt i att Norrmän, jämfört med svenskar, har en mindre tolerans för olikheter. Det är inte Europas vänligaste plats att bo på om man t.ex kommer från Pakistan. Det är min subjektiva upplevelse att det förekommer betydligt mer vardagsrasism i Norge än i Sverige. Att det är mer ok att säga the N-word i Norge, än det är att säga det i Sverige. För några år sedan hade jag en vän som skulle flytta från Sverige till Norge för att medverka i en dramaserie, en av Norges största långkörare på tv. Hon har afrikanskt ursprung och det var hennes upplevelse att det fanns rätt många som ansåg det kontroversiellt att en färgad kvinna fanns med på tv fem dagar i veckan i flera år. Att det var annorlunda. Gud så konstigt, hon är så....mörk. Att hon dessutom i en scen kysste en vit man och simulerade samlag med honom orsakade enorma reaktioner. Hon märkte också av att hon blev annorlunda bemött på krogen än hemma i Sverige. Att hon var färgad var plötsligt en issue i så många nya situationer. Kort och gott - efter att ha levt i Sverige i hela sitt liv och sällan känt sig speciellt annorlunda så kände hon sig plötsligt enormt annorlunda. Och hon märkte också att det var lite mera legitimt att vara främlingsfientlig i Oslo än det är att vara det i Stockholm. Det är något som jag själv upplevt. Min bild är att invandrarna från pakistan är norrmännens mest älskade hackkycklingar. Allt skit i Oslo är packisarnas fel. Minsann. Vad jag vill säga är detta. Sverige är ett av världens bästa länder när det kommer till tolerans och öppenhet för olikheter. Det är min subjektiva upplevelse att Norge fortfarande har en del att lära. Men jag önskar att Ehsan hade fokuserat på att skriva sin krönika om det istället för att så tydligt uttrycka sig som lillasyskonet som fick en lite mindre bit glass på sin tallrik.
Posted on: Thu, 14 Nov 2013 22:44:16 +0000
Recently Viewed Topics
© 2015