Mina damer och herrar; Claes Eriksson med sin dikt "Hur mår jorden egentligen?" 4.20 in i klippet. svt.se/claes-eriksson-max/se-program/article100563.svt?autostart=true Den lilla svalan har ingen tala när det gäller pratet om klimatet Och lejonhannen där på savannen drar ingen slutsats om han utsatts. Å dromedaren är oerfaren och håller klaffen som giraffen. Å igelkotten å kaskelotten och jättepandan håller andan, för den förmågan att lyfta frågan har inte djuren i naturen. Dom är i klorna på människorna vad gäller hotet emot klotet. Men inget händer, vi vrider vänder å trampar vatten i debatten. Fast vi är vakna tycks vi sakna den hjälp manöver vi behöver. Så ansvarbiten för hela skiten som vi snott åt oss, ja förlåt oss, Vill vi helst slippa, vi kan väl tippa den ansvarsdelen på kamelen. Eller på svalan, eller koalan eller termiten kan få skiten. Ja låt oss vara vi vill ju bara få slippa svar och förklara Men hur vi vrider och byter sider är det ostridigt sen tidigt att skulden vilar på oss med bilar å rymdraketer och poeter. Så låt oss hoppas att vi kan stoppas och att behoven ändrar boven. Och att en motad förbannad utrotningshotad isbjörn från sitt ishörn, får oss att vila ifrån det fossila, å hittar nyckeln nu till cykeln. Å att en jagad starkt försvagad besviken groda på Bermuda får oss att tveka så vi blir veka å slutar stövla runt och skövla . Å att en skärrad men gammal ärrad gädda gör oss rädda. Så vi blir spaka och tar tillbaka, vårt lilla mordhot mot vårt jordklot.
Posted on: Wed, 12 Jun 2013 08:12:24 +0000
Recently Viewed Topics
© 2015