MÅSTE HJÄLPA! Jag ska berätta om när jag på riktigt förstod att jag hade ett tvångsmässigt beroende av att hjälpa. Förrförra vintern var oerhört kall och ovanligt snörik i Stockholm. Drivorna på balkongen gick ända upp till fönstren. Jag tyckte det var vackert och satte marschaller långt ner i vintertäcket. Jag kan inte säga att jag älskar fåglar, men det är trevligt när de kommer förbi, kvittrar lite på balkongräcket och pickar snabbt i sig brödsmulorna jag lagt ut. Den här vintern var det inga småfåglar som kom förbi. Det var fem stora trutar eller fiskmåsar som med istappar under näbbarna satt på mitt balkongräcke och skrek uppfodrande efter föda. Jag gillar inte stora fåglar alls, men de stackars liven hade kommit just till min balkong, utvalt just mig till att bli deras räddare. Trutarna/ fiskmåsarna var inte längre bara fåglar, de var budbärare! Så jag pulsade ut, trots rädslan för dessa stora flygfän och la en halv limpa rättvist uppdelad på räcket. Vad hände? Det tog fem sekunder, så var den uppäten och straxt efter satt det tio stycken skrikande, kraxande, krävande fågelmonster som inte tänkte flytta på sig förrän de blivit utfodrade. Av rädsla, eller medberoende eller kristendom eller vad man nu vill välja, hämtade jag allt ätbart jag hade. Det kom fler och jag fick en obehaglig minnesbild av Hitchcocks film ”Fåglarna”. Det gick så långt att jag kokade pasta och la ut när allt annat ätbart var slut i mina skafferier och kylskåp. Men då, då kom jag till insikt. Vad i hela fridens namn sysslar jag med? Och inget tack fick jag, bara ännu mer uppfodrande skrik och krax att de vill ha mera, mera, mera. Det tog några dar av abstinens för mig att INTE lägga ut mat, trots att tjuten från balkongen ökade. Men sen försvann fågelmonstren, hittade väl någon annan medberoende stackars människa som inte kunde låta bli att hjälpa. Jag kommer skriva en del om det så kallade medberoendet här på Fejan. Och det är så spännande att läsa era kommentarer. Det är absolut inget fel att hjälpa, att hjälpa mycket, men när vårdandet och omsorgen om andra leder till utbrändhet och slaveri, då är det dags att säga nej och stopp!
Posted on: Wed, 02 Oct 2013 07:38:42 +0000
Recently Viewed Topics
© 2015