När första snön föll för i år blev tankar sedan länge en verklig handling... Tankarna går till alla barn som faktiskt inte ser fram emot julen (av alla olika skäl) och till de föräldrar som redan nu har ont i magen för att pengarna inte räcker till.. Kanske har föräldrarna redan valt bort saker till sig själva eller rent av dragit ner sin egen mat för att barnen behövde kläder, eller för att de skulle få en födelsedagspresent? Och även fast den där föräldern/föräldrarna redan gjort allt i sin makt för att hålla ner kostnaderna så kanske det ändå inte räcker till allt det där nödvändiga för barnen... Det där nödvändiga eller extra som det benämns tex hos Soc kan vara något så litet och enkelt som att barnen också vill äta Tacos på fredagarna som kompisarna gör, kunna köpa present och gå på kompisens kalas, få något nytt själv i födelsedagspresent eller julklapp, kunna följa med på skolans alla utflykter med matsäck, gå på bio med sin förälder eller precis vad som helst som kostar lite pengar... Och vet ni, ALLT kostar pengar, man kan vända på slantarna om man ens har några men det går inte att trolla i all oändlighet... O ja, hur gärna än många vill blunda för det idag så finns det massor av barn i detta avlånga land som faktiskt går och lägger sig hungriga på kvällen, eller äter samma mat 14 dagar i sträck, som har för små skor som gör ont och är hål i eller stannar hemma och är sjuk när det ska va matsäck i skolan till utflykten med klassen, listan kan göras lång på exempel tyvärr och tårarna bränner i ögonen bara vid tanken på det. Samtidigt som några barn funderar på om de får den senaste datorn eller mobiltelefonen i julklapp så finns det andra som undrar om de kommer få något paket alls.. Om de kommer få någon julmat i år och hur kommer lovet se ut egentligen...? Tänk den hemska tanken när skola/fritids/förskola är stängd i veckor... Ont i magen... Jag vet att jag själv för inte alltför länge sen va där, med klumpen i magen inför julen... Eller tårarna och smärtan inombords när räkningarna i månadens slut skulle sorteras i vilka som kunde betalas och vilka som fick läggas på hög och samtidigt gnagde en födelsedag i bakhuvudet, och att hösten med kyla va på väg utan jackor som var hela eller rätt storlek, de utslitna skorna som för länge sen var för små och samtidigt den ärvda cykeln utanför med alltför mycket rost och nu punktering som behövdes för vägen till skolan just för att busskort fanns inte på listan alls, månadens storhandling som bestod som vanligt av fyra olika alternativ varav det ständigt återkommande va blodpudding och havregrynsgröt... Jag tror jag skulle kunna skriva en hel bok om det men det va inte meningen med detta... Jag vet att det fanns många därute som gjorde sitt bästa för att hjälpa till på sitt sätt och jag vet att fler än jag är oerhört tacksamma över hjälp man nån gång under livet fått när det varit tufft och även om man får hjälp av tex Soc så räcker det inte alltid till... Inte till nåt som helst extra iaf... Så nu vill jag få hjälpa, jag vill få ge det jag kan, för även om jag inte har något överflöd så vet jag att det finns så många som inte har något alls.. O min tro är att jag inte är ensam om att vilja hjälpa heller, så vad säger ni alla fina människor därute, Kan vi tillsammans hjälpa de som har det lite mindre bra än oss själva???
Posted on: Fri, 18 Oct 2013 23:59:10 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015