Problemet i dagens samhälle och politiska klimat är inte SD, problemet är inte att det finns folk som kritiserar invandringen, för att den kostar pengar, inte heller är problemet att folket börjar bli förbannade... Problemet ligger i att alla besparingar görs på bekostnad av fattiga, sjuka, barn och äldre, folk som redan har det svårt. Gå till tågstationen, och säg till dom hemlösa varför vi har råd att lägga pengar på invandringen eftersom vi redan har en så jävla bra fungerande välfärd för alla, gör samma sak på ålderdomshemmen, för alla som inte har råd med sjukvård, för alla som sitter tandlösa för att dom måste välja mellan mat och tandläkare, säg till barnen i skolan, se till att få med problembarn med ADHD och liknande, och förklara varför dom inte behöver hjälp att lära sig fungera i samhället, bara för att dom inte är prioriterade, och därför inte kan få en assistent, och att dom förmodligen kommer sluta som hatiska knarkare eftersom samhället inte har råd att visa dom något annat än samhällets mörka sidor! Var noga med att även berätta det för invandrare som redan kommit hit för några år sedan, som ingår i ovan nämnda grupper, att dom ju faktiskt är svenskar nu, och inte kan prioriteras att passa in i samhället längre. SEDAN kan du komma och predika för mig hur bra det funkar om vi fortsätter på samma spår som nu. Alla har inte den turen att hamna på samhällets ljusa sida, och det är nästan ingen som gör ett jävla dugg för att belysa det, det är ju viktigare att skrika rasist åt Åkesson, än att kämpa för förtryckta barn med ADHD... Så ge dig ut och se saker från vårt perspektiv, vi som blivit förtryckta för att vi är annorlunda, inte passar in, som fått kämpa för att inte bli stämplade som socialt inkompetenta som inte klarar av att leva i vårt samhälle av psykologer, lärare, skolkamrater, vuxna och dessa jävla politiker. Det finns en anledning att jag hellre sitter och delar brännvinsflaska med en hemlös på stan och mer än gärna blir kallad lodis, slusk och samhällets stinkande bottenskrap, än sitter på nån fin jävla krog i kostym och käkar oxfilé, det finns en anledning att större delen av dom jag umgås med är problembarn med diagnoser och diverse problem, och det är för att dom som lever ett liv i ständigt förtryck väldigt oftare har en bättre syn på människor. Tyvärr blir man väldigt lätt hatisk mot allt när det enda man får till svar varje jävla gång man ber om hjälp från detta jävla samhälle är ett stort jävla finger rakt upp i snoken och hyckleri om att pengarna inte finns för det, trots att det tex, som du borde veta mycket väl, är lagstadgat att vi problembarn ska ha möjlighet att få hjälp att klara skola och liknande för att kunna passa in i systemet. Så innan man tar upp kampen för att visa hur duktig man är, kanske man ska ta tag i misstagen man redan gjort som fortfarande följer efter en, istället för att skylla det på någon annan som råkar ha en annan åsikt. Jag talar mest ur synpunkten från barn med diagnoser, eftersom jag själv växt upp med ADHD, och har störst insikt i just det ämnet. Läs noga, tänkt efter, Och ställ er själva frågan: Hur fan kan ni tro att vi blir annat än, vad folk så frikostigt kallar oss med en kritisk syn på dagens invandrarpolitik, rasister, eller som man ofta får höra, hatiska, när detta jävla samhälle skitit blankt i en och lär oss från början att oss kan man snåla in på, för det finns inte resurser för assistenter i skolan för de som behöver? Vi har alltså, från det att vi klassas som problembarn, blivit inpräntade att vi är inte alla lika och ska få samma rättigheter? Att barn ser oss och de är väl en sak, men när vuxna tittar på mig som hyperaktivt barn och klassar mig som problembarn, som dom inte vill ha i närheten av sina egna barn, för att jag är annorlunda? Hur konstigt är det då att jag drar mig till grupper av andra problembarn, eftersom jag inte blir accepterad någon annanstans? Man ser oss för våran diagnos, inte för våran person... SÅ HUR I HELA JÄVLA HELVETE KAN NI DÅ FÖRVÄNTA ER ATT JAG INTE SKA HA Oss&de-TÄNKET NU NÄR JAG ÄR VUXEN? Hur fan ska jag inte vara hatisk, när det är hat och avsmak jag fått av samhället hela mitt liv? Ta och knip käften om era hemska rasister, och rannsaka er själva om inte ni själv också sätter lite oss&de när ni ser oss högljudda idioter som samhället spottat ut med avsmak och inte riktigt velat haft att göra med... För detta jävla förtryck är inte om hudfärg, utseende, tro... Det är om alla er som anser att ni vet lite bättre än någon annan! Jag talar nog för många fler än mig själv med denna text, Och en sådan uppväxt är inte lika kul när det är era egna barn som blir lidande av förtrycket som ni så vänligt blundar för! Men jag är fan glad ändå, Lycklig att jag inte passar in i samhällets norm... Jag tänker inte grina över att jag är/har blivit förtryckt. Jag har en egen personlighet, utformad av mitt liv, mina vänner, min familj och allt jag gjort, och det är jag fan stolt över! Det sista jag gör är att skämmas för vem jag är! Att ha växt upp i Sverige är bara en del av det, Så blir du förbannad för att jag kallar mig för stolt svensk, Så förstå att jag är EN STOLT SVENSK, inte stolt över att VARA FÖDD svensk, för det är allt mellan att jag föddes och stunden jag skriver detta som format mig till den jag är! Döm inte folk för vad du ser med dina ögon, Döm dom efter vad du ser i deras. Försök göra skillnad för nästa generation, vi är ändå redan förlorade i det vansinne vi själva skapat. Ska det vansinnet vara arvet vi lämnar efter oss?
Posted on: Sat, 23 Nov 2013 23:54:56 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015