Själv rannsakan. Jag har tänkt mycket på det här med Fredrik Reinfeldt, hur är han egentligen funtad. Som ni förstår så har jag givetvis mina egna tankar om det, hur annars. Men i vilket fall som helst, så har jag sett för det mesta när det gäller vad det sägs om honom. Det finns väl ingen som har missat allt som skrivs om Fredde, dom flesta har väl sett hur Fredde attackeras från visst hål. Det har handlat om allt möjligt, hans oförmåga att vara mänsklig. Jag håller med för det mesta, jag tycker precis som många andra. Jag försvarar inte honom, det kan inte jag göra och det är inte min sak att göra det heller. Jag har sällan skådat en människa i min tid här i Sverige som har orsakat så mycket lidande för dom utsatta, men visst var det så att det var Göran Persson som startade det hela, det kommer vi inte ifrån. Men jag har sällan fått se så osympatisk, kall, oempatiskt, inhuman och egoistisk man som Fredrik Reinfeldt är. Vi ser ju resultatet av hans politik dagligen och det har väl ingen missat. Men sen har jag börja tänka efter hur det förhåller sig och försökt hitta svaret på att varför det är så, eller vad det är som är orsaken till det. Jag har tänkt och funderat över hur hela samhället är och varför det kanske har blivit så. Givet är att jag har inte alla svaren på detta, men jag tror mig kunna konstatera vissa saker, utan att för den sakens skulle utnämna mig till någon expert, för det är jag inte. Jag kan bara relatera det jag har själv igenom gått och det jag har själv uppfattat av det jag har sett. Jag är själv en produkt av 60-talet och jag kan bara prata om tiden efter dom åren och vad jag har för uppfattning om det. Så mina vänner, nu tänker jag skriva om det. Jag minns hur det va, i för sig gick jag skolan i Finland och jag vet att saker och ting var inte riktigt lika hemma i Finland som det var här i Sverige. Trotts det har jag väl förankrad uppfattning om Sverige och den svenska uppfostran, jag har hela mitt liv haft en naturlig kontakt till det svenska samhället. Det är så att halva min släkt har levt i Sverige, så länge som jag kan minnas. Jag har umgåtts med dom både i Sverige och hemma i Finland och sett hur Sverige fungerade på den tiden. Okej, då skall vi väl komma till min poäng till slut. Det som jag kommer att ta upp nu är inte varken snällt eller upplyftande, men jag anser att det måste vara någon som tar upp frågan och det tänker jag att göra. Du väljer själv om du vill läsa vidare, jag har alla fall varnat dig. Jag tror att Fredrik Reinfeldt skiljer sig inte så mycket från oss själva, han är ju trotts allt 60 och 70-tals produkt av samhället, precis som jag och många andra. Om vi är riktigt ärliga mot oss själva, så är det inte så att vi blev uppfostrade på ett visst sätt av våra föräldrar och av samhället. Är det inte så att var det inne att uppfostra sina barn till enskilda individer, jag säger inte att det är något fel med det i för sig. Till viss gräns är det bara bra, men inte till vilket pris som helst. Visst vad det så att vi som gick i skolan 70 och 80-talet skulle förverkliga oss själva och att vi skulle se till att vi skulle komma fram, inte fel i det heller i sig, men inte till vilket pris som helst. Skulle inte vi bara se efter vårt eget och bara bekymra oss vårt eget välbefinnandet och det blev vi matade om dagligen av våra föräldrar och av samhället, det här gäller inte alla, givetvis inte. Men min tanke är; hur skulle vi kunnat bli annat, annat än en produkt av samhället. Än idag när jag pratar med min föregående generation så är det förvånansvärd många som har dom gamla tankarna. Dom säger inte rakt ut att det är så, men man kan höra det alla fall. När man börjar prata om pengar, löner och arbetskarriär så hör man det så klart. Tyvärr är det så att när det gäller dom frågorna så verkar det vara det viktigaste för dom, det viktigaste verkar vara att du tjänar massor av med pengar och att du har en titel. Jag kan höra nyanser av girighet, egoism och fräckhet. Jag kan inte säga att jag hör någon ödmjukhet i deras resonemang, jag kan inte höra solidaritet, jag kan tyvärr höra nästan bara roffa åt mentalitet och jag tycker att det är synd. Men jag ska inte skylla bara på dom, vi har även eget ansvar, det har vi. Och vi kan göra något åt saken, om vi bara vill. Jag har själv tagit beslut om mitt framtida liv, jag har börjat rannsaka mitt eget beteende och det har jag gjort ett tag sedan. Det har varit en helvetiskt jobbig resa, jag har verkligen vänt upp och ner min bild av mig själv och världen och börjar sakteligen hitta till mera sanna bilden av livet. Jag påstår inte att jag är färdig med min resa, inte ens närheten, men jag kan erkänna det för mig själv. Jag kan erkänna för mig själv varför jag är som jag är, jag kan erkänna för mig själv mina brister och det känns skönt. Eftersom jag själv genom går den här förändringen så kan jag prata om det och jag vill att även du skall kunna ge dig själv den möjligheten. Som sagt så har inte jag några säkra svar på alla frågor, men jag har lite erfarenheter om saken. Jag uppmanar er att börja er rannsakan, att börja er resa, ju tidigare ni börjar med det desto snabbare kommer ni igång. Det är inte fel att ifrågasätta, man ska ifrågasätta, men man skall även kunna ifrågasätta sig själv. Jag tror att det är till och med nyttigt. Då så mina vänner, det dags att vi börjar göra det, det kommer vi att må bra av i slutändan. Jag tänker så här; kan det vara så att jag har fel uppfattning om vissa saker och ting, kan det vara så att jag är inte riktigt ärlig inför mig själv och min omgivning. Kan det vara så att jag är rent av dubbelmoralisk person, kan det vara så att jag är inte alls så solidarisk som jag utger mig att vara, kan det vara så? Är det verkligen så att jag bryr mig om alla individer i Sverige, är det så på riktigt? Det är dom frågorna jag skulle vilja att du kunde svara ärligt för dig själv, viktigaste är att du är ärlig mot dig själv. Om du nu vill göra förändringar i ditt så är det viktigt att du är ärlig, hur jobbigt det nu än är och hur ont det än gör. Jag försöker fortsätta min resa till ett bättre och mera ärligare liv, jag tycker att jag har förtjänat detta. Jag önskar dig lycka till med ditt nya liv, för det är du värld det. Kom ihåg.... alla behövs...Du är exakt lika viktig som jag...Utan undantag... Tack för orden: Johannes Mocklin
Posted on: Sat, 28 Sep 2013 17:46:14 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015