Texten hämtad från SVT play: ”Nu slipper jag kallas inbillningssjuk” Inger fick höra att det inte fanns någon hjälp att få, att hon bara var ledsen och att det inte var någon idé att fortsätta kämpa för en diagnos. Idag vet hon vilken sjukdom hon har och vad hon kan göra för att försöka må bättre. I början av sommaren fick Inger diagnosen EDS (Ehlers Danlos Syndrom) och nu ser hon för första gången alla sina besvär i ett sammanhang. - Jag är 55 år och har haft problem hela livet. Nu förstår jag plötsligt varför jag har gått igenom det jag har gått igenom. Dessutom har jag fått kontakt med andra som har samma sjukdom och kan få råd om hur jag ska göra för att må bättre från experter på just min diagnos. Men att ha fått en diagnos betyder inte att Inger har blivit friskare. Hennes besvär kommer i vågor och under de senaste åren har det blivit värre än någonsin. När hon har jobbat en timme är hon tvungen att vila. Då värker det i nacken, armarna är svullna och det gör ont i kroppen. - Jag är helt slut och alla kan se på mig att min ork är borta. Men jag vill inte bara gå hem och lägga mig, så jag kämpar tills jag inte kan mer. Det händer fortfarande att jag svimmar. Efter att ha fått diagnosen har det också blivit ännu tydligare för Inger att hennes barn har många symptom som liknar hennes. - Det gäller särskilt min son Christoffer. Han har mycket värk och är trött, men trots att jag nu har fått en diagnos, verkar det som att det är lika svårt för dem att bli undersökta. Jag har bett om det flera gånger nu, men det händer ingenting. När det gäller Inger själv, vet hon nu att hennes sjukdom inte går att bota men att hon inte ska pressa sig så hårt och att hon kan göra övningar för att lindra symtomen och för att förhindra skador. Vad har det betytt för dig att vara med i Arga Doktorn? - Det gör en enorm skillnad när man plötsligt möter människor som tror på en, som säger att de ska finnas vid ens sida och gå till botten med alla de besvär man har. Det har Björn Bragée och redaktionen erbjudit mig. Det betyder allt och är raka motsatsen till vad jag har upplevt tidigare. Men efter att hon har ”vunnit över vården”, att till slut fått en diagnos, har Inger också blivit mer arg. Hon har plötsligt insett hur illa behandlad hon har blivit och hur hårt hon har tagit det att ständigt bli bortviftad i vården. Och ilskan ger henne energi. - Jag hoppas att det här programmet kommer skapa debatt och diskussion och att det kan ge kraft åt andra som bara står och stampar. Det måste hända något nu, det kan inte fungera så här. Det är absurt när vården sätter sig på höga hästar och blir defensiva för att de saknar kunskap. Jag upplevde det som att de började se mig som ett problem, inte min sjukdom och till slut blev jag avvisad. Tänk då om man känner sig svag och inte orkar kämpa emot, då tror man ju till slut på dem som säger att man bara är ledsen och behöver äta antidepressiva tabletter eller gå till psykolog. Och Inger tänker också själv dra nytta av sina erfarenheter. - Nu när jag har förstått sammanhanget och vet vad jag har gått igenom, tror jag också att jag kan hjälpa andra. Jag håller på att skriva en bok utifrån begreppen ansvar, bemötande och kommunikation. Kanske kan jag till och med utbilda läkare i framtiden, för det är ju precis vad det handlar om för dem. I slutet av programmet drar du en vagn med dina målargrejer. Hur orkar du det om du fortfarande har så ont? - Jag fick jag hjälp av filmteamet att flytta ut vagnen på stan. Björn drog själv vagnen fram och tillbaka. Annars, om jag ska göra saker som egentligen är för tunga, biter jag i ihop och kämpar och så får jag acceptera att jag är utmattad och har ännu mer ont efteråt. Det har jag gjort hela mitt liv. Tack alla som stöttat mig med sms, mail och fantastiska telefonsamtal!
Posted on: Thu, 05 Sep 2013 21:18:41 +0000
Recently Viewed Topics
© 2015