Till alla er som engagerat er i min kusins öde, nedan följer min morbror Dags(Hannas far) skrivelse. Läs gärna och hör av er direkt till Dag eller mig om ni har kontakter inom media, politiker etc som kan hjälpa till. Ju mer uppmärksamhet desto bättre. Tack på förhand! Svea Hovrätt utvisar två minderåriga svenska barn, 8 och 5 år, ensamma ut ur landet! Trots att detta innebär att de aldrig mer får träffa sin mamma! Besluten är redan tagna i Spanien om vårdnad och umgänge utan att mamman haft en möjlighet att närvara eller yttra sig! Sverige underkastar sig en helt förkastlig process förd i ett land som helt bortsett från vars och ens rätt att bli hörd och yttra sig! Flyktingar i sitt eget Hemland: Mamma gömmer barnen från att polisen ska föra dem till Spanien! – Varför? I måndags den 28/10 skulle två barn; AlvaMaria och Adam, 8 respektive 5 år gamla, ha överlämnats till sin spanske pappa i Stockholm. För vidaretransport till Spanien. Så har inte skett – varför? En kort bakgrund – och observera nu att detta inte är ett inlägg i en vårdnadsprocess – utan har fokus på hur tingsrätt och hovrätt hanterat frågan. Parallellt med hur spansk domstol har hanterat det. Skillnaderna är enorma och särskilt Hovrättens agerande är extraordinärt! Mycket kortfattat handlar detta om ett s.k. Haagärende. Sådana ärenden ska handläggas skyndsamt för att barnen det handlar om inte ska fara illa. (Den här processen har snart varat i två år så det är inte direkt fallet..) Hur som helst så ska en domstol fatta beslut om i vilket land en eventuell vårdnadsprocess ska föras och bestämma att barn ska återföras ( om de alltså inte är i ”rätt” land) dit där de anses höra hemma. För att processen ska kunna föras på deras villkor. Egentligen en ganska vettig princip..Här har nu Hovrätten till slut bestämt att barnen ska föras till Spanien som senast den 28/10 i år. Men: Vi har precis fått veta att en vårdnadsprocess redan har blivit förd i Spanien. Att pappan tilldömts vårdnad . Att mamman bara får träffa barnen på ett socialkontor i en by där de periodvis bodde för två år sedan, men annars inte ha någon kontakt med dem. Det är bara det att den processen har förts i Spanien, har vi nu förstått; i juni 2013, utan att barnen har varit där. De har vistats i Sverige, hos mamman (sedan 2011), under tiden. Mamman har inte fått någon kallelse, vilket svenska UD har bekräftat. Hon har inte fått yttra sig eller kommentera motpartens utsagor och i hennes och barnens frånvaro har domstolen i Spanien tagit besluten enligt ovan. Dessutom ska mamman betala underhåll och pappan vara ensam vårdnadshavare. Allt utan att mamman haft en chans att vare sig höras eller yttra sig. Och med nämnda umgängesrestriktioner – bara ses på socialkontoret.I ett ”vanligt” vårdnadsärende kanske det skulle vara ett riktigt beslut, åtminstone om mamman vore missbrukare eller något liknande. Men detta är för det första inte fallet, det är redan utrett att den svenska mamman fungerar alldeles utmärkt tillsammans med barnen i Sverige. Barnen har en trygg och harmonisk tillvaro. De vill inte på något sätt hellre vara tillsammans med pappan än med henne. De är numera t.o.m. rädda för honom. Men återigen ska inte detta handla om att be vare sig allmänhet eller media om att ta ställning för eller emot mamman som vårdnadshavare. Det handlar om att Hovrättens beslut nu faktiskt , indirekt och direkt, blir ett ställningstagande för pappan som vårdnadshavare! Och det stämmer inte med ovanstående princip för Haagärendena ; målen ska behandlas skyndsamt och summariskt med enda fokus på vilket land som är lämpligast för själva processens förande.När nu besluten är tagna i Spanien, på oerhört lösa grunder och stridande mot alla våra svenska rättsprinciper – att var och en ska kunna bli hörd!, - så kan inte vare sig tingsrätt eller hovrätt agera summariskt. Eller rättare, de borde inte agera summariskt. Men det har de alltså gjort. Kontentan är att de därmed tagit ställning, omedvetet (får man hoppas), i själva vårdnadsfrågan. Något som annars understrykes i beslut – ” Detta innebär inte att domstolen tagit ställning i frågan om vårdnad eller umgänge”. Med detta som bakgrund är det verkligen inte märkligt att mamman gömmer sig undan från polis och pappa. Hon har ingen chans att slåss för vårdnaden, vare sig i Spanien eller Sverige. Fast i Sverige är hon redan, sedan barnens födelse och med pappans godkännande med namnunderskrift, ensam vårdnadshavare. Så där behöver hon inte slåss. Å andra sidan skickar Sverige iväg hennes båda barn för att de ska bli pappans vårdnadsobjekt.. Jag frågar mig VARFÖR?Och hur kan det komma sig att en spansk domstol fattar beslut som ensidigt stöder pappan utan att ens höra mamman? När barnen inte ens finns där. För den som är extra intresserad kan nämnas att det spanska konsulatet kommenterat en namninsamling vi lagt ut på nätet för att de vill stötta pappan. Vilket är ”vackert” – att man stödjer ”de sina”. Men i Sverige gör vi verkligen ingenting för de svenska medborgarna, barnen eller mamman , de ska utvisas. Jag förstår att media och allmänhet kan behöva mycket mer underlag och där finns mängder att tillgå. Eftersom min dotter och barnen gömmer sig får jag försöka föra deras talan. Ärendet är överklagat till Högsta Domstolen där det är svårt att få prövningstillstånd men var och en med sunt förnuft borde förstå att detta inte gått rätt till. Den kvardröjande frågan är; Hur kommer det sig att det i Spanien varit korrekt att föra en rättsförhandling utan att båda parter fått yttra sig och fattat livsavgörande beslut för barnen medans vi i Sverige inte ens fått föra en muntlig förhandling innan Hovrätten fattade beslut om utvisning av barnen. Dag Tingsgård som nås på telefon 0730 395442 eller svarsmail.
Posted on: Sat, 02 Nov 2013 11:03:05 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015