Tänk, ögonblicket finns kvar. Fortfarande lika tungt att bära. Och idag är sannerligen en sådan dag då detta minne lever starkare än vanligt. Jag var inte gammal. Nio? Tio år, kanske? Det var tidig morgon. Jag skulle till skolan. Jag var ovanligt trött. Jag sätter mig på stolen ute i hallen och börjar knyta mina skor då jag drabbas av den fruktansvärda insikten: Detta, att knyta min förbaskade skor, ska jag göra varenda morgon under resten av mitt liv! Ha en bra dag, folk!
Posted on: Mon, 28 Oct 2013 09:29:18 +0000