Det finns inga ord som skulle kunna beskriva den enorma sorgen, ilskan och upprördheten jag känner. Att en 84 årig tant behöver begå självmord för att inte skiljas från sin älskade man får ”tills döden skiljer oss åt” få en hel annan innebörd. Frågorna kring denna fasansfulla händelse är många och skall besvaras. Hur kommer det sig att paret inte gavs möjlighet till att fortsätta bo tillsammans på äldreboende? Detta är ju en rättighet. Att handläggarna säger att de inte ” definitivt sagt nej” avslöjer att diskussoinen om ett ”nej” har framkommit. Hur kommer det sig att ingen av de två handläggare som var hemma hos tanten inte reagerade på att tanten reser på sig, går ifrån mötet, går till balkongen, klättrar över räcket och hoppar? Var den 84 åriga tanten för ”snabb” för de? Om tanten uppträdde ”förvirrad, agiterat och upprörd” borde inte åtminstone EN av handläggarna försöka trösta tanten, följa efter henne och visa empati? Vilka rutiner är det exakt som kommunen tänker se över? Hur man samtalar med äldre? Eller rätten att bo tillsammans på äldreboende? Som sagt, frågorna är många…
Posted on: Fri, 27 Sep 2013 11:22:25 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015