Jag vill skänka en tacksamhetens tanke till alla vänliga människor jag har mött på min resa. När jag passerat V Fågelvik på min väg mot Stora Le, då tog gasolen slut. Jag har alltid en full flaska i reserv, men då jag bytt fick jag inte kranen tät. Nya packningar hade jag dock inte med mig. Det går ju att äta smörgås och dricka saft ett par dagar. När jag andra dagen kom till Östra Otteid, gick jag runt i sommarstugeområdet som fanns intill gästhamnen. När jag vandrat runt bland stugorna nästan en timme, fann jag två herrar som snickrade. Jag frågade om det fanns någon som sålde vad jag behövde. Då ropade den ene på sin fru. "Du får köra den här mannen till Örje" och så beskrev han vart vi skulle åka. Jag frågade om man inte kunde gå dit. Jo, om du orkar gå fyra mil, sa han och log. Frun och jag for till alla de olika ställena, men icke. Men jag har en väninna, hon brukar lösa det mesta. Vi åkte dit, och jag fick den ena. Väninnan ville inte ha betalt. Konstig affär. :-) När vi kom tillbaka i Otteid, svarade hon på frågan vad jag kunde ge för besväret: Nej, Nej. När vi är i Sverige får vi hjälp, om vi behöver. I morse innan jag for från Nössemark, för att träffa Gunilla och Svante i Ed, gick jag upp till butiken. Far i familjen gick ner i källaren och kom upp med en som liknade den andra packningen. Även denna packningen fick jag. När jag kom till Ed, fick jag en påse med de rätta packningarna av Gunilla och även kaffe. Det satt fint. :-) När vi fikat skjutsade de mig till Shell, två gånger för att fylla dunken med diesel. När jag kom tillbaka till båten bytte jag till de riktiga packningarna. :-) Men, jag får inget eget fika i alla fall. Inte förrän jag får tag i en ny kran. Jag är ändå glad för all den vänlighet jag fått igår och idag.
Posted on: Tue, 13 Aug 2013 19:26:16 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015