Många tycker jag är lite konstig...Mmmm, kanske jag är. Jag ser allt som att det är en mening med det... Patrik du min lilla sjöstjärna, du sabbade min rygg när jag lastade dej i bilen! För be om hjälp med att lasta dej...Nee!! Där behöver jag inte tillägga mer för ni som känner mej förstår! Några dagar efter att du flyttade in så började det komma underliga symtom, foten klampade, kunde inte gå på hälen då fotaskrället bara trillade ner... Symtomen blev fler, men tror inte dom berodde på dej lilla vännen. Var nog bara min bottenkörda kropp som skrek och skrek, snälla lugna ner dej! Lyssnade jag??? Nej. Slutade med att jag landade på sjukhuset några dagar i september ,vänster ben fungerade ej som det skulle, kolsyra i halva kroppen, yrsel attacker, känsla av några extra lager hud på ben och arm.. något fel hittades dock aldrig trots massa prover och röntgen. Kroppen var helt enkelt slutkörd på grund av att jag inte lyssnat på den, mina barn, vänner och släktingar.. superkvinnan här! Nu då med facit i hand så vill jag tacka dej Patrik!!! Hade det inte varit för dej, så hade inte kroppen börjat få en massa underliga symtom som ledde till att jag landade på sjukhus. Där fick jag mej en tankeställare... vad är det jag gör med mej själv? Det har tagit tid att komma dit jag är idag och det kommer att ta mer tid innan jag är helt tillbaka på banan igen. Men...tack vare Patrik så kommer jag att komma tillbaka!! Nu står denna filur utanför min dörr, lutad mot huset och öppnar sin famn varje gång jag kommer hem!! Jag tog honom i min famn, och nu tar han mej i sin :-) Tack!!!!
Posted on: Thu, 28 Nov 2013 19:55:32 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015