Norska Bergens Tidende skriver nu om ett hårt angrepp mot AUF-ledaren Eskil Pedersen som vid massakern vid Utøya (med mycket befogad rädsla) tog den enda riktiga båten på ön och flydde, medan ungdomarna och barnen han hade ansvar för dödades runt omkring. Angreppet mot Pedersen har kommit från en webbsajt som länkar till nazistiskt innehåll; ändå har det fått visst medhåll, inte minst på facebook. «AUF-formannen (...) overlater de livredde, svømmende ungdommene til sin egen skjebne slik at flere av dem drukner og dør.», heter det. Kurt Oddekalv som i BT benämns "mångårig miljökämpe och ledare för Norges Miljøvernforbund", står bakom kritiken mot AUF-ledaren. - Man stikker ikke av fra barn i livsfare når man er leder. Det er direkte feigt. Jeg har hørt historier om barn som skrek etter hjelp på kaien, men den seilte likevel, säger han till BT. Själv tycker jag att det finns en mycket viktig aspekt här, väl värd att diskuteras, nämligen vilket ansvar som ledare för stora samlingar ungdomar och barn egentligen har. Behöver man inte tänka på någon annan än sig själv om fara uppstår? Är det helt rimligt att alla ledarna, om de hade kunnat, hade satt sig i båten och lämnat ungdomarna på ön med en massmördare? När föräldrar lämnar sina barn i någon annans vård; hur förväntar man sig att ledarna ska axla det ansvaret? Min uppfattning från rapporteringen från massakrer på skolor i flera länder är att många skolledare och lärare sätter barnens säkerhet före sin egen. Detta är svåra frågor men självklart ska de gå att diskuteras. Jag vill påstå att de som hävdar att "tiden läker alla sår" har fel. Att försöka tysta och trycka ned en berättigad diskussion kan leda till det motsatta. Det skulle inte förvåna mig om vi inom några år får se en kommission som får gräva lite djupare om vilket ansvar arrangörer och ledare har tagit, tar och förväntas ta för barn och ungdomar.
Posted on: Thu, 25 Jul 2013 06:08:33 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015