När jag blir stor ska jag bli en Pensionärsjävul... Ni vet en sån där positiv, gullig Pantertant som försöker lära ungdomen om allt de redan kan och som ser det udda som något spännande. En som kan prata snusk, sorg, glädje, tro och livet i en salig röra. En sån som lägger bort allt men tar plan B i stället, every day. En som inte fastnar i detaljer, är rädd för allt och kritiserar allt och alla (ungdomen). Nä, jag ska bli en söt liten pansionärsjävul som fortfarande ser det hela med en stänk humor. Det är vad jag önskar låt mig inte bli en bitterfitta. Nästan varje dag möter jag dessa, vad ska jag kalla dem, Pensionärsdrygar. De ska inte hålla av med bilen till sitt egna körfält för jag ska ge plats åt dem i gräddfilen, de kan inte flytta bilen en halvmeter på macken så någon kan tanka samtidigt som dem. De lever som att deras lunk är vår, vi får snällt vänta, vänta, vänta. I dag var jag in på apoteket, snabbt, snabbt måste det gå. Ja! Klockrent, bara ett gammalt par före mig, mmmm, där dök de upp. När de äntligen är klar efter allt tjorv frågar mannen, Varför har de slutat tillverka tandkrämen Acta?. Jag vet inte svarar expediten, vi säljer inte den produkten här. Det stoppade inte farbron från att ilsket ifrågasätta detta i fem minuter (måste sluta se Sons of anarchy innan det händer något). Jag väntar... drygarna ger mig en irriterad blick, eftersom jag gått fram och ställt mig rätt nära dem, jag andas. Det som egentligen irriterar mig mest (förutom de faktum att jag ofta fått kritik själv som ung av kärringar och gubbar=drygar) är att dessa drygare säger att ungdomen visar ingen respekt, men seriöst, det är långt oftare ungdomen blir utsatta av dessa på ett sätt som inte är okej. De får sig som om de var en homogen grupp. Vid flera tillfällen har jag varit med om att de tror sig ha rättigheten att kritiserar klädstilar och utseenden högt och ljudligt. De diskuterar skolan utan att veta vilka oerhörda krav det ställs på många ungdomar i dag. Som sagt det finns Pensionärsjävlar och Pensionärsdrygar och jag hoppas leva så länge och få ha kvar mitt minne så länge att jag kan vara den där som säger till ungdomen utan hår och med stor ring i örat, som ändå är så vacker som just sig själv, Vad vacker du är. Som kan erbjuda killen i bussen med byxorna på halva rumpan, kalsongerna skymtande, och kepan bak och fram att förhöra honom på Nk:n ;-) Eller få möjligheten att fråga de lättklädda om de fryser när det är -20. Berätta någon anekdot från min ungdom om jag och Helen utan mössa :-) Fintorsdag
Posted on: Thu, 24 Oct 2013 13:52:49 +0000