Vi måste sluta leva i en romantiserad bild av vår verklighet. För en ca åttio- hundra år sedan levde folk i tron att samhället de förde fram skulle nå sin fulla potential och bli en Utopi, att det var en utvecklingsfas. Sagan om människan skulle till slut få ett vackert slut. Här sitter vi idag, inte ett steg närmare någon utopi. Då har vi istället börjat se tillbaka och se dåtiden som en utopi. Amerikanerna nämner en tid innan Reagan, ryssarna talar om det gamla kommunistiska Sovjet, vi svenskar till exempel talar om Olof Palmes statsminister tid som en form av Utopi. Att det var bättre förr. Men under Palmes tid sålde vi vapen till bägge sidor av samma krig(Pakistan, Indien). Under Palmes tid åsikts registrerades Sveriges befolkning av SÄPO. Vi vill se på samhället som en 90 min Hollywood film. Med dramaturgi och en kiss off på slutet. Vi människor måste börja inse att det finns inga slut, ingen mening annat än det vi själva ger mening i . När du och jag blir maskföda kommer våra barn leva vidare och sagan har fortsatt inte tagit slut. Även om hela mänskligheten skulle bli maskföda är det fortsatt inte slut. Även om jorden Tellus skulle implodera så är det fortsatt inte slut. Skulle Universum bli en big rip och det till slut försvinner, ja då tar det faktiskt slut. Vi måste sluta bygga verkligheten efter sagor och en föreställning om att verkligheten kan sammanfattas i manus.
Posted on: Thu, 20 Jun 2013 06:59:44 +0000