BLACK SABBATH FEATURING TONY IOMMI: SEVENTH STAR (28 januari 1986) Omslag D: Snygg ram, men Tony-bilden är inte så mystikbringande som den önskar. 5/10. Titel D: Jovars. 6/10. In For The Kill D: Mycket aggressiv inledning, detta till en märklig takt. Nån som vet vilken? Glenn Hughes av denna period låter mycket mer snärjd än 70-talets yrväder, men jag gillar hans röst mycket, även här. Snygga stämprylar också (there is no begging for mercy). 8/10. Något jag tänker på för första gången är det läckert ettriga basspelet från Dave "The Beast" Spitz. Eller är det Bob Daisley? No Stranger To Love D: Visst hade det förekommit ballader förut, men det här är något annat. Äckligt sockrig låt, och rätt dålig. Som en b-kopia på Europes och Yngves samtida radioförhoppningar. Särskilt refrängen är skitdålig. Upp en poäng dock, tack vare det snygga gitarrsolot. 4/10. Turn To Stone D: Men nu händer det grejjer. Ett jäkla drag, bra insatser över hela vägen och som prick-i ett kanonsolo från Iommi i all dess enkelhet. Dock poängavdrag för att typ ingenting händer efter nämnda solo. 7/10. Raden "a messenger from hell, she cast a deadly spell" får mig för alltid att tänka på vännen Lill-Danne. Seventh Star D: Den här låten skulle vinna mycket på att spelas in på nytt. Den är ju liksom svintung "egentligen", men trummor, synthar, hela soundet drar ner den. Förvandlar den till svensson-80-tal. Jag tänker på hur svinigt läcker den var på Hughes/Turner Projects konsert i Västerås för i runda slängar tio år sedan. Något sådant vill jag ha! Men redan denna version är värd 8/10, mycket tack vare ännu ett toppensolo. Danger Zone D: Jag kan känna viss sentimentalitet, då detta är kommersiell 80-talshårdrock av en sort som inom någon mån präglade mina tonår. Men fan, vilken tur att den tiden är förbi. Sopigt försök att stämma i radiobäcken. Tradigt försök till spännande titel. Sämsta Black Sabbath-låten hittills. Kanske någonsin? 3/10. Heart Like A Wheel D: Desto bättre, när Iommi får arbeta inom sitt naturliga bluesrockidiom. Även Hughes kommer mer till sin rätt på mer organiska marker, men jag gillar inte det ödsliga, kalla trumljudet. 6/10. Angry Heart D: Inspiration från Free-låten Wishing Well? Eller kanske snarare dess Gary Moore-version? Riktigt tråkigt gitarrspel. Duh-duh-duh. Inget liv. Jävla 80-tal. Jag minns hur jag hatade hur musiken hade förändrats. Fast en del var ju bra. Fast inte den här. Känsloaspirationer som missar hjärtat med flera meter. Och vilket värdelös slut, sen. Kanske ännu sämre än Danger Zone. 3/10. In Memory D: Och så bättre igen, när matjorden är mer gynnsam. Låten är väl en sorts coda till albumet, men den hade gärna fått utvecklas till något mer än sina dryga två minuter. 6/10, så som den är. Produktion D: Otrevligt sterilt ljud. Ska väl låta ödesmättat, men blir bara platt och kallt. Välkomna till 80-talet. 2/10. Helhet D: Va? Är inte Bill med? Och INTE GEEZER HELLER? Jag blev helt perplex när jag fick nyheterna nere på Tropez Records i Uppsala. Sanningen var ju den, att skivan från början inte alls var Black Sabbath, utan Tony Iommi solo. Och så borde det ha förblivit, för även om nu Seventh Star inte är rakt igenom skitdålig, så hade det varit bättre för Sabbath-diskografin ifall den sluppit tyngas ner av denna tydliga under par-skiva. Vid köpet drog jag igenom a-sidan en radda gånger, b-sidan nästan aldrig, och 27 år senare är jag inte väldans sugen på merhörning. Seventh Star är ett djupdyk från Born Again, men om jag inte missminner mig blir det uppåt igen på nästa skiva. 5/10. Daniel, like a reviewer
Posted on: Fri, 30 Aug 2013 12:14:33 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015