David Icke: Logga ut (från boken Oändlig kärlek är den enda sanningen, allt annat är illusion) Om vi inte slutar med den här identifieringen med självet som en kropp vi kallar människan, kommer vi att fortsätta vara slavar under illusionen. Vad vi tror och hur vi uppfattar oss själva kan antingen hålla oss i slaveri eller göra oss fria. Om du identifierar dig med ditt namn och din kropp kommer du att ha tankar och känslor som är relaterade till begränsning. Försök så får du se. Det måste vara så eftersom hela grundvalen hos dna-programmet är att projicera en illusorisk holografisk värld baserad på regler och till sin själva natur betyder regler alltid begränsning. Den har sina "solida" väggar, fysiska lagar, sin sjukdom, sitt åldrande, sin cykel av födelse och död och ändlösa listor av skäl till varför saker inte kan göras. Den är världen där "men" är kung. Jag skulle vilja göra det, men...Jag skulle vilja åka dit, men...Jag skulle vilja hela mig själv, men...Matrisen matar oss med "men" - mentalitet via vårt dna och när vi falskeligen identifiererar oss med det programmet blir vårt medvetande förslavat av illusion. Det är fascinerande att sitta tyst och lyssna till sina tankar och känna sina känslor på ett sätt som gör dig till observatör och inte upplevaren av dem. Normalt sätt agerar vi som om vi är våra tankar och känslor och vi identifierar dem med vilka vi är. Vi ser dem som våran "personlighet". Enligt hyperdicitonary är definitionen på "personlighet": "Komplexet av alla attributer - vad gäller betende, temperament, känslor och det mentala - som karaktiserar en unik individ". Vad det beskriver är olika versioner av dna-mjukvaran på det sätt den läses av rna, eller vad som för psykologer är känt som arketyper. Det finns inga unika individer eftersom vi alla är En, och även om du bara relaterar definitionen till den här verkligheten, finns det ändå inga unika människor om inte medvetandet - Oändlig möjlighet - är inblandat. "Beteende, temperament, känslor och det mentala" är alla uttryck för programmet - arketyperna - och bara medvetandet kan tillhandahålla unikhet på det sätt vi uppfattar det. Det som gör oss "mänskliga", till skillnad från Oändligt medvetande, är programmet. Vi missförstår vad känslor är och därför identifierar vi oss med dem. Vi relaterar känslor till kärlek och omtanke, men det är en falsk association. "Kärlek" och "känslor" är inte samma sak och inte heller har känslor någonting med empati att göra. Kärlek, i dess sanna betydelse, är Enhet och inom Enhetens balans finns det ingen känsla på det sätt vi upplever den i illusionen. Det finns bara glädjen, sällheten och kärleken som följer med enighet. Känslor är en del, inte en helhet. Empati kommer från Enhet, därför att bara genom den kan vi fullt ut sammankoppla oss med ett annat uttryck för det Enda. Känslor är inte kärlek eller empati; det är en serie programmerade reaktioner och de blir ständigt manipulerade. Om du hittar den där tysta platsen och lyssnar till dina tankar och känslor, i stället för att identifiera dig med dem, kommer du att inse att de inte är du. Det är viktigt för upplevelsen att du inte svarar eller reagerar på vad du hör och känner när de glider förbi. Bara observera dem, obunden från vad de än pladdrar om om döm de absolut inte, i annat fall kommer de att dra dig till sig. Till slut är det som att lyssna på radio. Det har sagts att vi inte är våra tankar, vi är tystnaden mellan dem, och det är från den här medvetandenivån som vi kan ta oss loss från programmet. När du observerar dina tankar och känslor, pratkvarnen i ditt huvud som aldrig verkar vara tyst, kan du uppleva sanning i det. Tystnaden är ditt medvetande; pladdret är ditt programm. Medvetandet är tystnad eftersom det inte har någonting att säga. Det tänker inte, det vet och vetandet behöver inte konstant svamla på för att försöka förstå. Inte heller håller det ständigt på att oroa sig för "framtiden" eller beklaga sig över det "förflutna" - de största källorna till mentalt och känslomässigt samtal. I skarp kontrast till sinnet och känslorna så är medvetandet verkligen avspänt. Det kan vara roligt att observera hur våra tankar och känslor reagerar på det dagliga livet. De kan vara förbluffande mållösa och dominerade av rädsla. Från medvetandets observationspunkt blir deras reaktioner så förutsägbara och deras programmerade natur så uppenbar. Jag talade tidigare om människor i relationer som spelar känslomässigt flipperspel med den förste som reagerar och sedan med den andra. Det här kan skapa otroliga konflikter och cykeln kan bara brytas när paret slutar att reagera enligt dna-programmet. Tills det händer blir ryttaren riden av hästen. När vi slutar reagera på programmet är allt som finns kvar medvetandet och medvetandet kan tala om för rna-"lasern" att läsa den "fysiska" verkligheten på ett annat sätt. Mjukvaran handlar helt om att reagera: det är vad Matrisen vill att vi skall göra. När vi reagerar identifierar vi oss med programmet och medvetandet jagar den vita kaninen. När det gör det, speglar dess tillstånd av varande de tankar och känslor som det tror är sina egna och som genererar den energi som ger näring åt Matrisen. När du väl inser att dina programmerade reaktioner inte är du kommer det att finnas avsevärt mycket mer harmoni och frid i ditt liv. Det finns fortfarande ögonblick när programmet kommer att lura dig till att reagera, men ju mer du uttrycker medvetandet, ju mer sällan kommer det att inträffa och desto snabbare kommer du att kunna slå till bromsarna när det sker.
Posted on: Thu, 18 Jul 2013 13:48:15 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015