Den Gula blanketten. Nu är den sista dagen körd - hoppas jag! Förra veckan hade vi besök av Totte och Kerstin. Det var riktigt trevligt med besök av en spelkompis från avestatiden. Eftersom vi, som av en händelse råkar ha bil här nere, så gjorde vi en utflykt till Famagusta. Famagusta var ju den stora turistorten fram till kriget 1974. Efter kriget har Famagusta kommit att kallas för Spökstaden, och man "båtar" turister från greksidan, till en punkt utanför staden, där man kan se förödelsens styggelse i form av sönderskjutna och plundrade turisthotell. Inga fönster, inga dörrar och alla inventarier är till synes som bortblåsta. Den här södra stadsdelen, Varosia, vaktas av turkisk militär. (Vad man vaktar är oklart. Kanske vill man inte visa...) Så berättar guiderna att "längre än så här törs vi inte köra, för då kommer militären och kör iväg oss". Det är möjligt att så skulle ske, men om man fortsatt en bit till, så skulle förvånade turister se ett helt levande Famagusta, med bland annat den gamla ringmuren och lyxhotellen som ligger öster om Famagusta. Staden har lite mer än 35000 invånare, och dom är inga spöken. Nu vet Totte och Kerstin lite mer än vad som berättas om "The ghost Town Famagusta", på sydsidan. Så vände vi åter till gränsen mot den grekcypriotiska sidan. Innan vi lämnade turksidan kom en polis och upplyste mig att min sjudagarsförsäkring, som jag tecknat kvällen när vi bordade färjan, liksom Den Gula blanketten hade ett bäst före datum, som råkade infalla just denna dag. Var det nu så, att jag ville besöka nordsidan igen, måste jag förlänga bådadera. Försäkringen var inget problem, för den löser man vid gränsen, men se Den Gula blanketten, den måste jag besöka Nicosia för att få förlängd. I går var vi i Nicosia för nämnda ändamål. Vid turkövergången besökte jag poliskontoret. En polisman, som kunde ungefär lika mycket engelska som jag- vi kunde dock faktiskt göra oss tillräckligt förstådda, förklarade, efter att ha vänt på papperet ett par gånger, och lagt pannan i djupa veck att, jag var tvungen att åka in till Nicosia och tullkontoret därstädes. Han var vänlig och på en papperslapp ritade en karta, som visade hur jag skulle köra. Kartan fungerade i stort sett och efter en 5 - 6 km, kom vi fram till "officet". (Jag fick också löfte att köra trots den utgångna Gula blanketten.) Ny bekantskap och denna gång en tullkontorskvinna. Hon vände och vred på blanketten och funderade. Ställde några frågor om vad jag ville, hur länge jag ämnade vara på Cypern, var jag bodde under vistelsen och om jag var turist. Detta var tydligen ett svårt och mycket komplicerat fall. Hon vände på blanketten, slog en stämpel så bordet hoppade och skrev en signatur. "Du måste åka till polishuvudkontoret och få en stämpel där. Sedan kommer du tillbaka hit, så ordnar vi det." Så fick jag en ny karta ritad på en papperslapp. Det blev en ny färd på ca halvmilen i denna stad, där trafikkulturen är något som i mycket inte överensstämmer med vårt trafiktänk. Efter lite frågande fram var vi framme vid huvudkontoret. Gunilla satte sig tillrätta i bilvärmen och beredde,sig på en ny lång och varm väntan. När jag kom in visades jag till ett kontorsrum med två poliser. Dom undrade vad jag ville och studerade den Gula blanketten. Den vreds och diskuterades en stund. Naturligtvis fick jag samma frågor som jag besvarat tidigare. Deras beslut blev att skicka mig en trappa upp till ett annat rum med tre poliser. Jag förklarade åter mitt ärende, och papperet började åter vändas och vridas och diskuteras. Jag satte mig att vänta utanför den öppna dörren, så att jag kunde iakttaga polisernas djupa pannveck. En telefon togs som hjälp i saken. Tänkandet varade i säkert närmare tio minuter. Så såg det ut att ha fattats ett beslut. Äntligen tänkte jag. Jo då, en av poliserna tog mig med på en runda i polishuset. Ned för trappor, ut på andra sidan och sedan in i en annan del av anläggningen. Tre nya poliser sitter och vänder en Gul blankett, efter att jag åter besvarat frågorna vars svar jag själv började känna igen. Nya samtal och funderingar, en ny ca åttaminuters diskussion mellan männen och vridande och vändande på en Gul blankett, varefter en av dem kommer ut till mig. Han höll den Gula framför mig och pekade på mitt namn. "Risberg, är det ditt namn?" frågade han. Jag nickade jakande. Så sa han: " Mister Risberg, Jag tror inte att du förmodligen behöver ha den här blanketten. Det är nog bara något du fått för att du åkte färja över hit." En Gul blankett med ett utgångsdatum sju dagar framåt! Hur lång tid räknar dom med att det normalt skulle kunna tänkas ta med färja från Tasucu i södra Turkiet till Kyrenia på norra Cypern. Tidtabellen uppger fem timmar. Drygt fyra timmar bland poliser i den delade huvudstaden Nicosias turkiska del. Är sista dagen körd nu, månne? Nu struntar jag i Den Gula blanketten. Den ska jag rama in och ha på väggen i garaget. God natt.
Posted on: Thu, 03 Oct 2013 21:50:08 +0000