Den kalla svett som ner från min panna rinner, synen som rubbas och alltmer försvinner. Andetagen blir djupare med en cigarett i min mun, att klandra sig själv fast man inte är dum. Vaken på natten och sover på dagen, på grund utav känslan inuti magen, att man alltmer tvivlar på den moraliska lagen och fortfarande kämpar när man redan är beslagen. Det finns inget hopp när man inte är på topp, känslan av att sväva ovanför sin kropp, då man pausar livet och skriker stopp Blundar för problem som om dem inte fanns, tittar efter en andra chans, att glömma saker och vara någon annanstans, att ha tillit till folk och vara sams. Mellan mina axlar vilar huvudet tungt. Att inte vara perfekt, det är lugnt. Där finns det inget mer att säga, där sätter man punkt. Utropstecken, frågetecken, dem finns överallt. Det är livet som har bestämt det, det är livets gestalt. Ljuden blir högre ju närmre du kommer, livet är en lek har man hört många gånger, betyder det att man inte får känna någon ånger? I dem stunder man låter sig själv le, det är då man äntligen kan se. Grubbla inte så mycket, låt det bara ske. Det är vad jag kallar livskvalité.
Posted on: Sat, 26 Oct 2013 23:48:24 +0000