Det här skrev jag ihop idag, med anledning av lite olika grejer.... "Om mitt barn var fött utan ben, skulle du be henne gå i trappor? För vet du, det har jag gjort, varje dag i hennes snart fyraåriga liv. Jag har uppmuntrat henne, hållit henne i handen, hejat när hon släpat sig upp för ett trappsteg med armstyrka, provat protes efter protes, gått med henne till sjukgymnast efter sjukgymnast. Så snälla, säg inte att jag inbillar mig, att hon har ben som jag inte ser. Och sluta tipsa om hur jag ska träna benen som hon inte har. Men vet du vad? Sakta, sakta börjar min dotter lära sig. Med armstyrka kan hon häva sig upp ett steg. Med proteser kommer hon upp ett till. Men hon blir väldigt trött, och hon kan fortfarande inte komma upp för alla trappor hon möter varje dag. Så ibland fuskar vi. Ibland bär jag henne. Ibland tar vi hissen. Och ibland, då ber vi faktiskt andra komma ner till oss, istället för att gå upp själva. Fast min dotter har ju ben. Och hennes trappsteg heter "köa", "vänta", "ta hänsyn", "stanna" och "lyssna". Dom klättrar vi tillsammans varje dag, många, många gånger. Men oftast gör vi det när du inte ser, i vår egen trappa där hemma. Men min dotter blir också väldigt trött över alla trappor hon möter varje dag. Så när du ser oss så kanske hon tar hissen, eller blir buren. Eller så ber jag dig komma ner till oss, att låta min dotter gå före i kön, att låta henne komma och gå när det passar henne istället för när det passar dig, eller att låta henne prata, istället för att be henne lyssna på dig. Så snälla, döm inte min dotter eller mig för att det finns trappor hon inte klarar av. Och säg inte att jag inbillar mig, eller att hon skulle klara alla trappor, om jag bara gjorde så här... "
Posted on: Fri, 09 Aug 2013 09:41:17 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015