Diagnosen är: Stopp i TARMEN Många hundar har stor aptit på tillvaron. Julhelgen för med sig lockelser utöver det vanliga. Särskilt valpar och unghundar petar i sig sådant som egentligen är oätligt. JULGRAN, STEARINLJUS, NÖTSKÅL, klappar och dekorationer fyller huset och frestar folk och fä. Även hundar lockas av julens fröjder och passar gärna på att ta för sig i ett obevakat ögonblick. En del riktar helt in sig på maten... Särskilt spaniels och retrievers kan glufsa i sig helt overkliga volymer från julbordet. Andra visar större intresse för de många ovanliga sakerna. Valpar och unghundar undersöker gärna vilka julprylar man kan knapra på och kanske även svälja. Hos veterinären ökar fallen av stopp i tarmen kraftigt under de stora helgerna. Mer än en jycke får tillbringa julen på djursjukhus med droppnål i benet, tratt runt halsen och stygn på magen. På klinikspråket kallar man en patient som svalt ett olämpligt föremål för ett främmande-kropps-fall, i dagligt tal förkortat corp al, uttalas korpal, efter de latinska orden corpus (kropp) och alienum (främmande). Vi skall titta på symtomen hos en hund som ätit ett olämpligt föremål. Symtomen varierar beroende på var i tarmen som ”corp al:en” fastnar. Främmande kropp i magsäcken Normalt ligger en måltid i hundens magsäck i fyra timmar. Ett nedsvalt föremål kan stanna kvar under betydligt längre tid. Stenar och metallsaker kan bli kvar i dagar till veckor, medan hunden ändå äter och mår relativt bra. Födan bearbetas i magsäcken, trots den främmande kroppen, och förs sen vidare ut i tarmen. Den passerar helt enkelt förbi det hårdsmälta föremålet. Hunden visar symtom i form av nedsatt aptit och den kräks slem och galla på fastande mage. Bild laddas...Röntgenbild av buken på en hund som svalt stenar. Den stora stenen ligger i magsäcken. De två mindre är på väg genom tarmen. De passerade senare ut med avföringen. Stenen i magsäcken avlägsnades med operation. Hundar med magknip står gärna i ”böneställning” med hakan på frambenen. När en hund röntgas på grund av kräkningar händer det att man i hundens magsäck återfinner en leksak som försvann för många veckor sedan. Underkläder och strumpor står högt på listan över sådant som opereras ut ur hundmagar. Bäddstoppning och tyger, pinnar och ben är andra exempel på svårsmälta och otympliga ting som kan bli liggande i magsäcken under lång tid. Till de mer udda föremålen hör kökskniv, glödlampa, ficklampsbatteri och vigselringar. Främmande kropp i tarmen En del föremål har en form och storlek som gör att de passerar magsäcken och raskt vandrar vidare ut i tarmen. Storleken och ytstrukturen avgör om det skall orsaka stopp i något avsnitt av tarmen. Hasselnöten kan fungera som mått på vad som inte kan passera genom en hundtarm. Storleken är över den kritiska gränsen; en hasselnöt orsakar så gott som alltid stopp i tarmen. Att hundar sväljer nötter är säsongbundet till julen, likaså att de äter gran- och tallkottar som också brukar orsaka stopp i tarmen. Till sommarhalvårets typiska främmande kroppar hör glasspinne, majs-kolv och persikokärna. Stopp orsakade av kotlettben och småsten förekommer året runt. Symtomen vid främmande kropp i tarmen skiljer sig från dem vid främmande kropp i magsäcken. De är betydligt mer dramatiska och består främst av upprepade kräkningar. Ju längre fram i tarmen stoppet sitter desto mer intensiva blir kräkningarna och desto sämre mår hunden. Stopp i den första delen av tunntarmen, tolvfingertarmen, gör att hunden kräks direkt efter måltid och även direkt efter att den dricker vatten. Vid stopp längre bak kan den få behålla vatten och det kan dröja en stund mellan måltid och kräkning. Vid kräkning förlorar hunden saltsyra från magsäcken. Syraförlusten leder till en obalans i blodet, metabolisk alkalos, som påverkar hundens allmäntillstånd. Vid vissa stopp i tarmen kan uppkastningen lukta ännu värre än vanligt maginnehåll; den innehåller avföring och luktar därefter. En sådan kräkning kallas fekal kräkning (efter feces; avföring) och är ett säkert tecken på allvarligt fel i buken. Snören Julklappssnören är roliga att leka med för hunden. Glitter och olika girlanger från julgranen kan också hamna först i hundmunnen och sen i hundmagen. Snören, band och garn kan ge svåra och allvarliga problem i tarmen. Ett nystan eller annat kylse i en ände av snöret kan fastna i magsäcken medan den andra, lösa änden glider vidare in i tarmen och matas iväg av tarmrörelserna. Om kylset i magsäcken håller emot kommer tarmen att klättra uppför snöret och trä upp sig som när man sätter en gardin på en gardinstång. Skadorna på tarmen kan bli omfattande. Det kan gå hål så att tarminnehåll läcker ut och ger bukhinneinflammation. Ett stopp som är orsakat av snöre kan vara särskilt besvärligt att diagnosticera. Diagnos Hos veterinären blir hundar som kräks misstänkta för att ha svalt något olämpligt. Utöver den allmänna undersökningen går man därför igenom buken noga. Ett främmande föremål i tarmen kan man hitta genom palpation. Palpation innebär att man undersöker en kroppsdel med sina händer. En småvuxen eller smärt hund kan vara lättpalperad medan det kan vara svårare att palpera en knubbig hund av storvuxen ras. Ofta vill man komplettera sin undersökning med röntgen eller ultraljud. Täta och tunga föremål av metall, sten och ben syns bra på röntgenbilder. Röntgen har dock begränsningar när det gäller vissa andra material. Föremål som har samma täthet som kroppens egen vävnad syns dåligt på röntgenbilder, exempelvis tuggben, tyg, papper, gummi, päls och skinn. Man kan då utvidga undersökningen genom att mata hunden med en kontrastlösning. Man följer kontrastens väg genom tarmen genom att ta röntgenbilder med olika tidsintervall. Om det är stopp i tarmen hindras kontrastens passage. Av passagemönstret kan man avgöra var stoppet sitter. På det sättet kan man alltså avslöja ett stopp som är orsakat av ett mjukt föremål. En nackdel är att undersökningen kan ta upp till ett dygn. En skicklig undersökare kan hitta mjuka föremål i tarmen betydligt snabbare med hjälp av ultraljud, men den kompetensen är inte alltid tillgänglig under jourtid. Behandling De allra flesta saker som ger stopp i tarmen måste opereras bort. Före operationen ger man dropp som kompenserar för vätskeförlusten och som även korrigerar den metaboliska alkalosen (se ovan). Operationens omfattning beror på hur mycket skador som finns. I det enklaste fallet kan man göra en liten öppning i magsäcken respektive tarmen, ta ut föremålet, och sy ihop igen. I svåra fall kan man bli tvungen att ta bort stora delar av tarmen. Någon enstaka gång, om föremålet ser ut att kunna passera, kan man hjälpa det på traven genom att driva på med mediciner under noggrann bevakning på vårdavdelning. Det hör dock till de sällsynta undantagen hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/diagnos_stopp_i_tarmen.html
Posted on: Mon, 09 Sep 2013 06:14:24 +0000