Ett öppet brev från en hemmasittare på 15 år. En dag gav bara kroppen upp jag var så trött och utmattad och orkade nu inte länge kämpa och gå skolan Det krävs inte mycket för att jag ska stanna hemma från skolan. Den här gången var det för att jag fick sitta en hel lektion utan att en lärare hjälpte igång mig jag kan nämligen inte bara börja jobba och kan inte heller jobba självständigt utan skulle behöva nån som satt bredvid mig. Andra gånger kan det vara att det blivit någon förändring i schemat och efter det kan jag vägra gå till skolan. Dom lilla sakerna+utmattningen gör att jag nu vägrat och inte orkar återvända till skolan så nu är jag en hemmasittare igen... Det är inte första gången, jag har varit hemma mer eller mindre hela min högstadietid. Jag klarar inte den miljön som är i skolan med alla intryck och ljud och om det blir oförutsägbara förändringar. Det går bara inte för mig, jag måste ha kontroll och veta vad som ska hända har jag inte det blir det kaos i mitt huvud och jag blir orolig och får ångest. Jag kan heller inte följa instruktioner vilket ställer till det när läraren kommer och säger nu ska du göra det här på sidan 30 sen det här bl.a. Bl.a. När läraren har gått så vet jag fortfarande inte vad jag ska göra. Jag kan heller inte koncentrera mig och inte heller hänga med när läraren går i genom ett arbetsområde. Jag försöker men det går inte och efter bara några minuter börjar det komma myror i hela kroppen och det blir omöjligt att sitta still och sen försöka lyssna och komma ihåg vad läraren säger,helt omöjligt och så måste man sitta och lida så 1 timme i sträck utan Paus usch vad det är jobbigt... Det finns många skäl till varför jag vägrar och orkar ej gå i skolan. Nu har jag bara nämnt några skäl till varför jag inte orkar gå i skolan längre och alla utbrott jag får efter en jobbig dag i skolan,jag undrar är det ens värt det ingen mår bra av det varken jag eller min familj. Jag är mycket gladare när jag får vara hemma och utbrotten minskar . Det är min Asperger och Adhd som ställer till det för mig det vet jag, hade jag inte haft det hade skolan säkert inte varit ett problem för mig. Jag älskar att gå i skolan men när den inte är formad för mig klarar jag inte av att gå i skolan,jag passar liksom inte in i den givna ramen därför måste dom anpassa sig efter hur jag är och hur jag funkar och tänker,jag ser saker på ett annorlunda sätt och tänker annorlunda men jag tycker att jag borde få samma rätt som alla andra att kunna gå i en fungerande skola. Jag har inte valt att födas med Autism men jag föddes med det, alla människor är olika och alla passar inte in i den givna ramen. Jag kanske inte är bäst på matte men jag kan annat som t.ex baka,alla har nån talang även jag. // Ida
Posted on: Thu, 03 Oct 2013 18:49:28 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015