Fokusrapport – Kroniskt trötthetssyndrom Sammanfattning Förutom svår och handikappande trötthet kännetecknas kroniskt trötthetssyndrom (KTS) av symtom som muskel- och ledvärk, huvudvärk, sömnstörningar och kognitiva besvär som kan uppträda i olika svårighetsgrader och mönster. Flera definitioner har tagits fram för att ringa in KTS och det råder olika uppfattningar om tillståndets gränser. Många anser att undergrupper behöver definieras. Samtidigt har KTS gemensamma symtom och drag med andra syndrom, som till exempel fibromyalgi och utmattningssyndrom. Symtomen vid KTS kan variera i svårighetsgrad över kort och lång tid. De svårast sjuka är sängliggande och KTS kan vara lika handikappande som multipel skleros (MS), reumatoid artrit och kronisk hjärtinsufficiens. Personer med KTS drabbas ofta hårt av social isolering och förlust av tidigare roller. Uppgifterna om tillfrisknande varierar mellan 0 och 63 procent. Man vet inte vad som orsakar KTS. Infektioner och olika former av stress föreslås ofta som utlösande faktorer. Hos många personer med KTS kan bl.a. hormonella, immunologiska och neurologiska avvikelser ses, men det är oklart vilken roll de spelar i sjukdomsprocessen. Ett negativt bemötande från hälso- och sjukvårdens personal anses kunna förhindra ett tillfrisknande. Det finns olika uppfattningar om KTS. Bl.a. om hur det uppstår, hur det definieras och om vad som är effektiv behandling/rehabilitering. Patientföreningar anser ofta att tillståndet är rent somatiskt. Andra aktörer betonar istället psykiska och sociala aspekter. En tredje linje vill överbrygga denna motsättning med ett biopsykosocialt synsätt. Det finns inget test för att diagnosticera KTS och för hälso- och sjukvården kan det vara en utmaning att möta patienter med symtom som inte kan bekräftas objektivt. När också orsakerna är oklara och behandlingen har osäker effekt kan läkare bli mer hjälplösa. Ofta har patienter och läkare olika uppfattningar om orsakerna till symtomen, vilket leder till en spänning i relationen. Patienter med svårbedömda problem känner sig ofta avvisade och skuldbelagda. Konsekvenserna kan bli upprepade besök, onödiga remisser och utredningar samt missnöje och uppgivenhet hos patienten. En viktig fråga är hur vårdens personal kan stärka patienternas egna resurser istället för att ifrågasätta dem. Medicinskt programarbete - 7 -
Posted on: Tue, 02 Jul 2013 18:14:09 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015