Idag är det Malin Lundström lundstromshundar.blogspot.se/ som gästbloggar. Malin och jag har känt varandra i snart tre år nu och i sommras gick hon klart min utbildning till Hundägarcoach/Hundpsykolog. Den här texten har jag bett att få låna av henne för jag tycker att den är så klok, insiktsfull och välformulerad. Sen vill jag även passa på och säga att nästa utbildning börjar i feb 2014, se: blogg.memea.se/utbildning-till-mea-coach/ Malin: Så har jag gjort klart utbildningen till hundpsykolog/hundägarcoach. Det känns helbra, men konstigt också!! Under utbildningen och praktiken har jag fått känna på detta oändligt svåra ämne. För det ÄR svårt!!! Hundkunskapen är ju bara en liten del i det arbete jag förväntas utföra. Det är hundägaren jag MÅSTE nå för att få till en förändring!!! När någon har bekymmer och söker upp en hundpsykolog,så har denne ofta en föreställning om att ”bara hunden blir botat från detta otyg den håller på med,så…”. Men bekymmer uppstår ju i relationen mellan hund och ägare!!! Det är så mycket hundägaren måste inse,innan arbetet med att ändra hundens betéende ens kan börja!!! Och fångar jag inte hundägaren på första träffen,så är det ofta svårt att återskapa ett förtroende…. Varje hund är unik,och varje hundägare är också unik,och dessa två (eller fler) tillsammans bildar ju ett unikt ekipage!! Så det jag tycker att jag har,är papper på att jag är medveten om hur lite jag vet…. Och DET gör mig ödmjuk,på gränsen till osäker… Vi människor har ett märkligt behov att att tro att ”andra vet”. Att få lägga sin tilltro i händerna på en ”expert”,men TRO MIG, DU och bara DU är expert på din relation till din hund!!!! Vi som gick ut min utbildning,vill se oss som konsulter, dit hundägaren kan vända sig för att få hjälp och stöd i att förändra något i relation till sin hund. Memea kallar oss för MEA-coacher,då vi ska motivera, engagera och aktivera hundägaren!!! Och den beskrivningen är himla bra!! När man försöker hjälpa någon,så får man ofta kommentaren ”Jamen det är ju du som har kunskapen!”. Nej,säger jag!! Jag vet INGENTING!!! JAG sitter inte med några klara svar,det är hundägaren som har svaren!!! Tillsammans ska vi arbeta för att hitta dem! Och den hundägare som sätter sig uppgivet och slår ut med händerna och säger ”Hjälp mig!”,MÅSTE jag få på fötter!!! Annars är risken stor att vi misslyckas!! Inom tex barn- och ungdomspsykiatrin är det ju självklart att det är föräldrarna som ska utföra arbetet med sitt barn,och ”experterna” som ska stötta dessa föräldrar!! Inom problem-hunds-världen är det inte alls lika självklart!! Där förväntas man ofta ha en trollspö och ”POFF” så är allt fixat! Det är alltså HUNDÄGAREN som jag måste jobba med,och det har varit en STOR del av utbildningen,att lära sig ”ta folk”. Och inte nog med det. Hunden är ofta ens käraste vän,att bara klampa in och påstå att ”du gör FEL här och där”…det går inte!!! Hundägaren tar illa upp,blir sårad och går sin väg!! Det är en delikat balansgång, och jag vill gärna lära mig behärska detta!!! Ofta gäller det att få hundägaren att växa!! ”Du kan,du vet, du är på rätt väg!”. När man får problem med sin hund,så slår man gärna sig själv i huvet,och tycker att man är värdelös,man gör fel jämt och ofta har man dessutom fått massor av ”goda råd” av grannen,och andra som vet och kan. Arbetet jag utför börjar ofta redan DÄR. ”Du älskar din hund,det SER jag. Du har inte gjort något medvetet fel!!!” Jag får coacha! ”Hur skulle du själv tänka om du mötte nån i din egen situation?” och jag får reflektera ”Jag ser en hundägare med stort hjärta och otrolig tolerans,som har massor att ge sin hund!” När hundägaren bara har kommit på fötter,så kan träningen börja rulla. Ofta är hundägaren väldigt angelägen om att gå rakt på problembeteendet,men det är faktiskt MYCKET smartare att backa bandet och ta 4-5 steg LÄTTARE övningar först,än att gå rakt på det som är allra svårast. Vidare kan jag ge förslag på övningar som stärker relationen hund-ägare över lag bara,och det här kan ses som helt onödigt för en målinriktad hundägare. ”Varför ska jag börja spåra med min hund,när det är koppeldragandet jag vill ha bukt med?!”. Därför att får du och hunden ha roligt tillsammans,och du får känna att hunden är jätteduktig, så förändras er relation,och den är mer benägen att lyssna på dig i andra sammanhang också! Ofta får jag förklara och motivera gång på gång,för är detta tankesätt nytt så tappar man lätt fokus… Fast tänker man på låt oss säga en….tax som BARA får ryck i kopplet,tillsägelser, bråk och missnöje….så hur i helvete ska man då plötslig få detta lilla djur att LYSSNA på sin ägare??? Ofta tycker jag man får ta små omvägar. Det finns hundägare som ”vet allt” och som har ”prövat ALLA metoder och inget funkar”, det finns hundägare som ”inte kan nånting”,det finns hundägare som verkligen saknar kunskap inom en del av vad en hund är, det finns oerfarna hundägare, det finns avoga hundägare, det finns förtvivlade hundägare, det finns hundägare som skaffat en ”åt helvete”-ras, det finns hundägare med visioner om sitt hundägande, och det finns hundägare som nöjer sig med så lite…. Men ett har vi alla gemensamt, vi ÄLSKAR våra hundar!!! Hundarna står för så mycket i våra liv!!! ALLA har vi problem ibland,och ALLA vill vi göra rätt!!! I mitt arbete som hundpsykolog så kommer jag att FÖRSÖKA visa alla respekt. Med den vetskap jag nu har,så ska jag göra mitt yttersta för att göra hundägandet bättre för de som söker min hjälp!!! Om jag lyckas eller inte….det får vi se…. Malin Lundström
Posted on: Wed, 11 Sep 2013 08:55:08 +0000