Jag blir så ledsen när Elisabeth Sandlund inte bemödar sig med att sätta sig in i vad "Pride" handlar om. Pride som motsats till skam. Pride som motsats till rädsla, våld och förtryck. Pride som fest och glädje. Pride som kamp för andra. Pride som kreativitet. Pride är naturligtvis också en av turistattraktioner i Stockholm den här veckan. Turismen är beroende av marknaden och man gör vad man kan för att locka turisterna till sig. Bra eller dåligt? Randiga muggar och ordvitsiga namn på kiosker. Det påminner ganska mycket om när man arrangerar EM i schlager eller resebolagens Bamseklubbar tycker jag. Kommersialism? Javisst men liksom i andra kulturer finns det motkrafter. Även i hbtq-kretsar finns ju personer som dricker sitt kaffe ur ståltermosar liksom vissa föräldrar tar med sina barn på äventyrliga strapatser helt utanför Bamseklubbarnas bekväma lekhage. Det är naivt av Sandlund att inte kunna se detta. Men när jag hör de polska mödrarna tala om kärleken och kampen för sina hbtq-barn samtidigt som de frågar sig vad det blev av Lech Wałęsas solidaritet efter att han tog emot Nobels fredspris 1983. Då blir jag bara arg. När jag hör hur ryska föräldrar får gatstenar och ägg kastade över sig och polisen vill stoppa deras rätt att demonstrera. Då blir jag ännu argare. Men det har jag inte tid med hela dagen för nu ska jag gå på flatgala! dagen.se/opinion/ledare/pridefestivalen-blir-allt-mer-av-paradox/
Posted on: Fri, 02 Aug 2013 14:56:50 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015