Jag uppmanar dig som ser det här. Ta en några minuter till att läsa detta och dela gärna med dig av den om du håller med. Det som får mig att skriva det här är det jag alltid har fått höra av mina föräldrar och andra vuxna, att barnen är framtiden. Jag satt och tittade på ett klipp på där en religiös grupp utövade sina handlingar offentligt i den centrala delen av den staden jag bor i. Klippet var filmat med en mobiltelefon och man såg egentligen inte så mycket, utan hörde en grupp av människor sjunga högt. Klippet var rätt ointressant i sig. Det som i stället fångade min uppmärksamhet var alla de kommentarer som hade skrivits. Vissa av kommentarerna började med ”jag är inte rasist men..” och i samma kommentarer kunde man läsa att ”det finns fler moskéer än kyrkor i Sverige” att Sverige har ”officiellt tagit bort nationalsången på begäran av invandrare” och att ”invandrare faktiskt får gratis körkort”. Det första som slog mig var att jag blev sur över att jag inte visste att jag kunde ha fått mitt körkort gratis. Men sakta tog rädslan och förvåningen över, och jag blev helt övertygad om en sak. Att det personerna skrev inte var deras egna ord, de var inspirerade av ett visst synsätt som blir allt vanligare i vårt Sverige. Hur dumt det de skrev än lät såg man att det faktiskt fanns de som höll med om de ovanstående påståendena. Många av dessa var barn, inte nödvändigtvis på grund av att de var under 18 år utan för deras mentala ålder. Vad är då mental ålder? Nationalencyklopedin skriver: ”mental ålder, intelligensålder, uppnådd intellektuell utvecklingsnivå enligt ett test som är utprövat med avseende på åldersskillnader upp till övre tonåren. Ju högre den mentala åldern är i förhållande till levnadsåldern, desto högre intelligens har personen och omvänt” Vad är då intelligens? ”mental förmåga; förmågan att utifrån givna grunder avsiktligt utveckla sitt tänkande. Till intelligensen räknas vanligen förmågorna att resonera, planera, lösa problem, associera, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang samt förmågan till inlärning.” Utifrån dessa definitioner kan jag inte komma fram till något annat än att man utifrån definitionen på mental ålder fortfarande är barn om man på riktigt kan påstå att vi har fler moskéer än kyrkot i Sverige eller att vi har avskaffat nationalsången. Om vi då går tillbaka till barnen så säger Khaled Hosseini (en amerikansk författare och läkare som också är en av USA:s mest sålda författare under 2000-talet) så här: “Children arent coloring books. You dont get to fill them with your favorite colors.” ”Barn är inte böcker för att färgas, du ska inte fylla de med dina favoritfärger” Gång på gång betonas av flera högt ansedda och erkända personer hur vi människor har ett ansvar för våra barn och att vi inte ska lära de vad de ska tänka, utan hur de ska tänka. Om någon skriver att det finns fler moskéer än kyrkor i Sverige är det ett starkt tecken på att denna inte har fått möjligheten att lära sig hur den ska tänka. Men barn påverkas av så många fler faktorer än endast föräldrar. Politiker, kända personer och alla andra som kan nå barnen har ett ansvar. Detta diskuteras väldigt sällan och glöms bort. Men hur kan det komma sig när det faktiskt är så att ”barnen är framtiden” och att det en dag kommer att vara de som styr våra samhällen och vår värld. Hur kan politiska partier leva leva med skulden att lära barn att skilja på ”vi” och ”de” och få dessa barn att skapa ett hat som växer i samma takt som barnet självt. Sa inte Astrid Lindgren: Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv. Om vi och vissa av våra partier i riksdagen i stället lär våra barn hat och att skilja på vi och dom, är det då konstigt att folkvettet tappas bort någonstans på vägen?
Posted on: Thu, 21 Nov 2013 18:58:27 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015