Livets slutskede. Min far dog idag. Min mor dog 1994 med Estonia. Den enes död var grym och obarmhärtig, den andres gick desto snabbare, fast med 19 år av minnen från olyckan. Äntligen har min far fått frid, äntligen har båten lämnat kajen och släppt iväg hans själ. Vila i frid Pappa - hoppas du hittar de som har gått bort innan dig. Ännu en gån en stor eloge till sjukhuspersonal - hur fasen orkar ni? Taskig lön, taskiga arbetstider men ändå...änglar. En sak som förbryllar mig lite? Jag förstår att många vill ta ett sista farväl, men när det endast är maskiner och mediciner som håller en redan rent kliniskt död person vid liv så funderar jag över etiken i det hela. För vems skull? Låter lite okänsligt, men jag fick ibland en olustig känsla av självbedrägeri. För vems skull hölls min far vid "liv", enligt läkare så "dog" han redan kvällen innan. Hursomhelst han har äntligen fått frid efter 19 år efter Estonia, han dog själsligen redan då, han klarade sig fysiskt men rent mentalt kom han aldrig tillbaka. SOV GOTT PAPPA
Posted on: Tue, 20 Aug 2013 15:09:12 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015