Märkligt. När man bäst behöver det ges det på märkliga vägar. Läste en blogg om en människa med hög feber, sjuk. Då återkom minnet av när jag själv för nästan ett och ett halvt år sedan låg för döden på SÖS ett kritiskt dygn med feber som kröp från 40 upp mot 41 men stoppades med massor av antibiotika, innan det passerades. När jag då vaknade efter ett dygn, förnamn jag enkelrummet i vilket ingen annan människa ej befann sig som likväl inte ensamt. Stundom återkommer en glimt av det. Det är sådana glimtar som gör livet värt att leva, inte det andra som kommer i det. Den stora vinsten den Marsdagen på SÖS var att jag inte ett ögonblick skulle anse mig förlora något om dödens hand kom i natt. Jag skulle bara fatta den och viska: så låt oss gå. Död är inget farligt, det är en kraft. En enorm kraft, en vänlig kraft. Liksom livet, men dödens kraft är en passage, en öppning, en dörr, till något fantastiskt som jag ser fram emot, med spänning.
Posted on: Wed, 26 Jun 2013 22:42:31 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015