Någonstans i en svunnen tid nära tidernas begynnelse i allting skapelse möttes ordet, sanningen,tanken och handlingen, för att skapa sin plats i tillvaron. Nu måste jag ta till orda,sa ordet såklart jag är viktigast i begynnelsen var ju ordet och hur skulle vi människor någonsin kunna förstå varandra utan ord hur skulle det se ut, tänk efter lite nu sa tanken hur skulle orden bli utan tanke, något man bara sa utan riktning och mål, nej nej sa handlingen, ni förstår ju inte vad det faktiskt handlar om, allt handlar ju om att göra vad skall en tanke till utan att ha något att göra, inte ett ord av detta är ju sant sa sanningen det viktigaste är ju jag om inget är sant vad spelar du orden, handlingarna och tankarna då för roll. Diskussionen fortsatte och ingen gav med sig alla tyckte de hade rätt, så de skiljdes åt utan någon lösning och bestämde sig för att verka på var sitt håll, så ordet gick hem till sig och pratade och pratade, men det blev liksom ingen ordning för orden kom bara sådär utan tanke, och då visste han ju inte ens om det var någon sanning däri och än mindre förstod han vad det faktiskt handlade om. Och tanken gick hem och tänkte och tänkte, men det blev liksom ingen ordning, för hur han än tänkte så kunde han inte sätta ord på sina tankar, och det blev så rörigt där med massa tankar utan ord till slut visste han inte vad som var sant, och förstod till slut inte längre vad hans tankar handlade om. Och handlingen, gick hem och handlade och handlade, men det blev liksom ingen ordning, för det var ett planlöst handlade utan tanke och han kunde inte sätta ord på vad han egentligen ville, och än mindre visste han om han handlade i sanningens tjänst i detta handlande utan mål. Och sanningen gick hem och var så sann så sann, men det blev liksom ingen ordning, för hur sann han än var så visste han inte vad han var sann emot, det var en sanning utan innehåll, för den var utan tanke, den var utan löfte, och framförallt var den utan handling och en sanning utan handling, en sanning utan ord hur kan den veta om den är sann. Men som tur var så förstod skapelsen självt att detta gick ju inte, så han samlade de alla till ett nytt möte, och till detta nya möte bestämde han sig för att ge ordet en möjlighet till tanke, handling och sanning, och att ge tanken en möjlighet till ord, sanning och handling, och att ge handlingen en möjlighet, till ord, tanke och sanning och sanningen en möjlighet, till ord, tanke och handling. Till en början så gick samtalet trögt men allteftersom så tog ordet sina nyfunna tankar och tänkte efter det är ju ganska skönt att tänka först och tala sen då blir ju liksom jag lite mer viktig, och om jag sen får sanningen i mina ord tänk vilken tyngd jag får, och tänk om mina ord blir kopplade till handling vilken möjlighet jag får ordet var nöjd och lycklig och kramade om sina kamrater. Även tanken tänkte efter och kom till slut på så underbart att kunna få vackra ord till mina tankar då har jag ju ett underbart verktyg att visa mina tankar på, och när sanningen kommer till hjälp blir ju jag så vacker och fin och tänk om mina tankar tack vare ordet också får handlingen vilken möjlighet jag får tänkte tanken och kramade nöjd och lycklig om sina kamrater. Och så gick handlingen till handling, och tog sina nyfunna tankar och tänkte efter,att varje handling kräver en tanke annars blir det bara en slump och att ord utan handling är inga ord, i detta insåg han att även handlingen också behöver såväl tanken som för att veta vad det handlar om,och tänk vad handlingskraftig jag blir när jag verkligen tänker efter och lyssnar till ordet och sanningen i mina handlingar tänk vilken möjlighet jag får tänkte handlingen och kramade nöjd och lycklig sina kamrater. Och till sist återstod bara sanningen att hitta sig själv, och när han väl fick ordets gåva igen så förstod han att ordet så väl behövde honom för utan sanning bara tomma ord, och i detta insåg han att tankarna i sanning behövde honom för att finna sig själv, och att alla handlingar behöver honom för att bli vackra, men mitt i detta förstod han också ordet var sanningens gåva, tanken dess möjlighet, och handlingen dess mirakel, men tänk möjlighet jag får tänkte sanningen och kramade lyckligt och nöjd sina kamrater. Och de möjligheterna, de gåvorna, har vi än idag långt bortom tidernas begynnelse, att använda ordet på det vackraste sätt som de bästa verktyg, att alltid tänka de godaste tankar fyllda av kärlek och empati, att alltid handla i välmening och i det bästa av syften, och att alltid vara en sanningens vackra budbärare, det är att vara i den sanna kärleken i ditt hjärta, det är att vara i din själs visdom. Varma kramar
Posted on: Mon, 11 Nov 2013 14:41:53 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015