Någor sent, men här kommer Bibelstudiet vi hade för några - TopicsExpress



          

Någor sent, men här kommer Bibelstudiet vi hade för några veckor sedan. fler är på gång :) Bibelstudium: 2 Mos 12-14: Uttåget ur Egypten DEN FÖRSTA PÅSKEN: Berättelsen om Israels folks uttåg ur Egypten är en berättelse om räddning/frälsning. Judarna är slavar i Egypten, och Gud har hört deras rop om hjälp. Genom Mose och Aron har Gud gjort stora under inför både egyptierna och israeliterna, men Farao vill ändå inte släppa folket, så Gud får ta i med hårdhandskarna. Tio plågor drabbar Egypten; tio plågor där Gud dömer de egyptiska gudarna en efter en och visar att han är den sanne levande Guden. Till slut tvingas Farao ge med sig och släppa Guds folk, och vid det laget har flera egyptier också förstått vem som är Gud och följer med israeliterna (2 Mos 12:38). Man kan tycka att Gud är konstig när det står att han förhärdar Faraos hjärta så att han inte släpper Guds folk på en gång. Men när vi läser att Gud dömde Egyptens gudar (andemakter?) genom de här tio plågorna och att flera egyptier följde med israeliterna ut ur Egypten blir det lättare att förstå varför Gud gjorde så. Han ville visa vem som var Gud så att fler också kunde bli räddade. När Gud dömer gör han det alltid med syftet att befria oss! Utan dom kan man heller inte bli benådad. När Guds ord dömer oss (alltså: visar oss sanningen om vår situation) har vi ett val att göra: antingen erkänner vi och får förlåtelse/nåd och bli fria från det som vi var bundna i, eller så förhärdar vi oss tills domen med full kraft drabbar oss. Gud vill inte att det senare ska hända, men om vi som människor väljer att bära vår synd själva så kommer det leda till evig dom och död. Gud kompromissar inte med det som är fel och orätt, men han vill att vi ska vända oss till honom så att han får visa oss nåd och kärlek istället. Inför den sista plågan - att alla förstfödda söner i Egypten skulle dö - ger Gud israeliterna noggranna instruktioner om vad de ska göra. Istället för att deras förstfödda söner också ska dö ska de ta ett lamm, så felfritt som möjligt, och slakta det. Sedan ska de stryka av lammets blod på dörrposterna i deras hus, grilla köttet och äta det under natten tillsammans med sina familjer. De ska äta upp hela lammet, och de ska äta det med kläderna på, beredda att dra ut ur landet när som helst. De skulle också baka bröd utan jäst i (osyrat bröd) och äta det under en hel vecka. Det här är den första påsken (påsk betyder att gå förbi vilket dödsängeln gjorde när han kom till de hus som hade blod struket på dörrposterna). Judarna skulle sedan fira påskhögtid varje år som ett minne av deras räddning från slaveriet i Egypten. Det finns tydliga paralleller till vår frälsning från synden i detta. Vi lever i världen i slaveri under synden (Joh 8:34). Istället för att vi ska dö för våra synder (vilket vi egentligen förtjänar) så offrar Gud sin förstfödde Son, Jesus Kristus, som också kallas för Guds offerlamm. Genom hans blod skyddas vi från Guds heliga vrede över synden och kan leva i en kärleksfull relation med Gud, precis som han velat ha det redan från början. När vi lever i gemenskap med Jesus, i tro på vad han har gjort för oss, kommer Gud inte straffa oss för våra synder utan rädda oss från den här onda världen och ge oss ett evigt liv tillsammans med honom. Som kristna firar vi påsken som minne av att Jesus har dött och uppstått för oss, vilket han också gjorde rent historiskt under den judiska påskhögtiden i Jerusalem ca år 32 e.Kr. Det ojästa brödet symboliserar renhet från den här världens förruttnelse och synd (jäsningsprocessen är en förruttnelseprocess). När vi lever i gemenskap med Jesus renar han oss, och hela vår gemenskap bör präglas av kärlek, renhet och osjälviskhet (se bildspråket i 1 Kor 5:7-8, Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.) RÖDA HAVET: När israeliterna har kommit ut ur Egypten leder han dem med en molnpelare på dagen och en eldspelare på natten. Detta är en bild på att den Helige Ande (som i Bibeln både beskrivs som en vind och en eld) vill leda oss från den stund vi blir kristna och lämnat livet i världen. Men de hinner inte långt förrän de stöter på ett stort problem: Röda havet ligger framför dem, och bakom kommer Farao med sin armé och jagar dem, för han har hunnit ändra sig och vill ha tillbaka sina slavar. Folket blir rädda och börjar klaga på Mose. Mose säger: Var inte rädda! Idag ska ni få se Herrens frälsning. Herren ska strida för er och ni ska hålla er stilla. Gud svarar Mose: Varför ropar du till mig? (komiskt), säg till folket att börja gå. Sträck ut din stav över havet och klyv det mitt itu. Här ser vi ett fantastiskt exempel på samspelet mellan vad vi ska göra och vad Gud ska göra. Gud gör det svåra, han står för kraften och miraklen. Det är han som strider för oss, frälser oss och gör det omöjliga. Vi kan vara stilla (vila) i förtröstan på hans räddning. Men samtidigt vill inte Gud att vi ska sitta stilla och inte göra någonting. Han vill samverka med oss! Mose och folket fick göra något som rent mänskligt sett bara såg dumt ut: räcka ut en stav över havet och börja gå... När de tog ett steg i tro på Gud och när Mose räckte ut staven i tro på Gud, så gjorde Gud det han lovat. Inte tidigare, och inte senare. Det kan finnas situationer i våra liv där Gud kommer göra under, men han väntar på att vi ska ta ett steg i tillit till honom innan han förlöser sin kraft. När vi ber räcker det inte med att bara ropa till Gud, vi måste också lyssna på honom och höra vad han säger till oss som svar på våra problem. Israeliterna vandring genom Röda havet är en bild på dopet i vatten. Det står att israeliterna blev döpta till Mose (1 Kor 10:2), men vi blir döpta till gemenskap med Jesus Kristus. I Röda havet räddades Guds folk från Faraos armé (som senare dränktes när de försökte följa efter). På samma sätt markerar dopet i vatten en övergång från det gamla livet till det nya, och fiendens armé (djävulen och hans demoner) förlorar sin makt över oss genom vad Jesus har gjort för oss.
Posted on: Fri, 11 Oct 2013 14:38:59 +0000

Trending Topics



Recently Viewed Topics




© 2015