Quentin Tarantino är 50 år gammal och har skapat förmodligen de mest unika inom amerikansk film. Han lyckades förena populärkulturen/subkulturen med högkulturen. Quentin Tarantino var nog dem mest erkända filmaren som verkligen kan sägas göra postmoderna filmer i den mening att dels plockar från hela historien, såsom film, konst, musik och visuellt bygger han upp ett lapptäcke av genrer som utnyttjas på det mest perfekta sättet. För det första handlar det om en estetik vi kan kalla för det råa ironiska dödandet som konsekvent sker i hans filmer. På ett sätt förmedlar Quentin Tarantino en form av antivåld som visar konsekvensen av att dör man så dör man och det smärtsamt. Jag och Evert Eliasson brukade för snart 25 år sedan sitta diskutera hur vår gemensamma favoritregissör Sam Peckinpah som verkligen visdade att våld hade en orsak och verkan - man dog så dog man eller skadades man så gjorde man det ordentligt utan finlir och trams. Vi kunde också komma fram till att Walter Hills sjuttio och åttiotalsfilmer blev arvtagaren till Sam Peckinpah. I dagens filmvärld är det nog snarare Quentin Tarantino som intar den positionen. När Helene Nilsson och jag nyligen såg hans filmer Pulp Fiction och senaste mästerverket Django Unchained fritt efter Franco Neros klassiska västern från 60-talet. så ser man hur han skapar en sort antivåldsfilm som trots, det realistiska våldet ändå bygger mera på dialog och långa episka svepande filmrörelser som dock scen för scen är oerhört konkret i vad som sker och händer. Vilket gör hans filmer som sagt var unika, både väldigt amerikansk i sin nostalgi för gamla amerikanska företeelser, därvid påminner han starkt om Stephen Kings skönlitterära skildringar av det typiska amerikanska samhällena. Fastän ändå europeisk i filmspråket då våldet är råare och rakt på sak utan förmildrande orsaker.. En genialisk filmskapare.
Posted on: Tue, 12 Nov 2013 23:31:58 +0000