Grät nyss, så där hejdlöst som jag inte gjort sedan jag var barn. Snubblade nyss i trappan, på väg hem, orsak var väl både ouppmärksamhet och dålig belysning. Räknade väl fel på trappstegen också för plötsligt låg jag där på knäna. Det gjorde rejält ont men jag tog mig upp och in och där kom gråten. Skönt att få gråta, men samtidigt undrar jag, hade jag gjort det om jag inte varit ensam. Hade jag tillåtit mig att visa mig så totalt ledsen. Är osäker, det är lättare att vara den starka som hjälper än den som bryter ihop. En nyttig läxa av livet! Och benen verkar ju vara starka, lite extra svullna knän och hudavskrap, får väl leva livet haltande några dagar.
Posted on: Mon, 04 Nov 2013 17:39:58 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015