"Hur skulle du beskriva situationen i Chile idag? – Just nu är Chile väldigt präglat av 40-årsminnet. Något som är påtagligt är att det pågår en kamp över minnet om hur man ska tolka det som hände då och hur det har påverkat det chilenska samhället. Det kollektiva minnesarbetet är oerhört viktigt för att vi ska kunna gå vidare. Fortfarande finns det många luckor, människor som är försvunna och inget institutionellt ansvarstagande. – Grunden för det nyliberala paradis där marknaden fått råda och begränsa människors rätt till hälsa, boende och utbildning lades under diktaturen men har tillåtits fortsätta under mer demokratiska former, säger hon. Paulina de los Reyes menar att ett erkännande och en ursäkt från staten är helt centralt. – Men en ursäkt saknar betydelse om det inte finns en genuin vilja att förändra sakernas tillstånd, för det här handlar om ett övergrepp mot ett helt land, ett införande av en social ordning där terror och rädsla fått råda. När beskedet att Pinochet dött kom den 10 december 2006 firade exilchilenare i Sverige. Folk gick ut på gatorna och skålade i skumpa och grät glädjetårar. – Visst firade vi, vi dansade på Sergels torg. Men i mitt hjärta kände jag mig ledsen att han kunde dö utan att ställas till svar för vad han gjort, säger Silvia Leiva. – Tyvärr har den chilenska staten fortfarande en stor skuld till alla oss som drabbades. Fortfarande är många mördare på fri fot, några av dem sitter på viktiga poster i samhället. Och Pinochets lagar och konstitution lever fortfarande kvar, varken Lagos eller Bachelets regeringar har ändrat dem." Cecilia Irefalk
Posted on: Thu, 05 Sep 2013 22:00:02 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015