Höll på att glömma att kommentera sommarens produktion och det som jag kommer att lägga all min tid på, nästan. Och det både roar och oroar. Premiären över och första veckan färdigspelad. Och det har gått förbannat bra. Nu ska vi roa, ge service och med många skratt förlänga livet på, i runda slängar, 60.000 gäster, minst. Fantastiskt. Å sommaren är här. När det inte regnar är det 14 grader varmt. Toppen. Dessutom, med en pjäs som utspelar sig 1985 följer ju vissa. Ska vi kalla dem, visuella attribut som gör att man ryser ytterligare. Dels för man minns saker, vilket innebär att man var där, vilkat kan skapa ååldersåångest. Dels för att 80-talet per se nog var ett av de gräsligaste decennium vad gäller musik, kläder och frisyrer. Schlagerlåtar med syntslingor som numera enbart används i väckarklockors alarmsignaler. Vilka bara överträffas av innehållslösa texter som likt svarta hål suger in publiken i ett hypnotiskt lallande utan någon möjlighet att ta sig ur. Och pastell! Detta misslyckade försök att från vilken färg som helst, försöka blanda sig till vitt. Jag tror nog det finns pastellbrunt nånstans i någons garderob. Axelvaddar stora som hockeyskydd, varför? Och hockeyfrilla. Hockeyfrilla hör ihop med hockeyhjälmar och borde aldrig ha behövts bevittnas utanför islador. Att fler saker har hockey som gemensam nämnare måste vara ett tecken på att Ebba Grön hade rätt, det rådde mental istid på 80-talet. "Livat i Parken" blir man road av och Vallarna är en fantastisk utomhus teater. Vad gäller 80-talet citerar jag Ratata och Mauro Scocco, en av decenniummets få goda musikakter. "Jag är glad att det är över…".
Posted on: Wed, 10 Jul 2013 01:10:49 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015