Dag Fyrtiofem. (3 oktober 2013) Ja, tiden går fort när man har roligt brukar man säga fast jag vet inte om jag riktigt instämmer med det. Det är ofattbart tycker jag att jag har varit på sjukhuset i 45 dygn. De första veckorna var jag ju så dålig så jag minns inte riktigt allt och en del av den medicin jag tar idag mot smärtorna är likadan att jag känner mig "lullig" och har svårt att hålla ordning på dagarna och så. Jag har fått permis vid tre tillfällen nu och det är en chans för mig att tanka positiv energi, kärlek, njuta av att få vara hemma med familjen i vårt eget hus. Det är medicin som inte finns varken på dropp eller i tablettform. Det konstigaste av allt är att jag är skyddsisolerad vilket betyder att jag får inte lämna mitt rum, jag får inte passera slussen ens. Jag får gå ut - UTOMHUS - om man är snabb ut. Det är här inne på sjukhuset som alla smittor och baciller härjar. Så ibland när jag får besök har jag lyckats lura med dem att dra mig i rullstolen utomhus. Och att dra ett friskt andetag...den känslan är svår att beskriva. Men att jag får åka hem på permis nu när jag vet att alla mina blodvärden är i botten och de vita blodkropparna inte ens går att räkna - det är för mig ett mysterium. Första permisen fick jag ju enbart för att min vita blodkroppar var så höga (=8,6 vilket innebär att immunförsvaret är superduperbra.) IDAG kom läkaren först och sa att immunförsvaret är verkligen uselt och sen sa han att jag fick gärna åka hem på permis. Eh................?!? Jag hade precis just då besök av min privata kungliga hovleverantör av nybakta vaniljbullar Pernilla Skönstrand så jag fick lift med henne hem till Nytorp och sedan skjutsade Håkan tillbaka mig ikväll lagom till kl.21 när jag skulle ha nästa dropp. Det är ju mest synd om barnens om behöver komma i säng och det blir så sent när de ska skjutsa tillbaka mig så sent. Jag fick dyrt och heligt lova att inte vidröra några djur för de har verkligen mycket infektioner i pälsen och framför allt iavföringen. (Varför skulle jag beröra det sistnämnda?!?) Jag höll alla löften utom ett. Jag somnade i soffan och vaknade med Aslan (vår stora mulliga, goa, gula hankatt)som låg på mig. En vanlig dag på sjukhuset kan man ju passa på att slumra till lite nu och då. Man kanske inte ens lägger märke till det. Men nu när jag åker hem på permis och känner att jag måste vila (och det oftare än på sjukhuset eftersom man rör på sig mer hemma, man får en massa intryck osv) då får jag dåligt samvete för att jag kommer hem och sover bort tiden. Men jag har så kloka och förstående barn. Ida smekte mig över pannan och sa att "mamma, du har varit sjuk på sjukhuset i mer än en månad. Då gör det inget att du är trött". John däremot tyckte att om jag ändå skulle sova så kunde han passa på att ladda och installera en massa "bra-att-ha" i min mobil. Tack för det, min supertekniska son. ;-) Jag tror att båda barnen har landat i den här situationen och de inser att mamma är väldigt sjuk vilket innebär att det kommer att ta väldigt lång tid innan mamma kommer hem igen och saker blir som "vanligt" igen. Man kan inte ljuga för barn. Man ska inte ens försöka. Jag längtar hem till familjen. Till vårt nya hus som är en bättre dröm än jag vågat drömma om. Jag längtar efter att kunna ägna tid till hästarna. Jag längtar efter att få komma i ordning på mitt nya kontor och börja arbeta igen. Jag har inte släktforskat alls sedan jag kom hit för 45 dagar sen. Ni som inte släktforskar kan bara gissa vilken abstinens jag lider av. Ni som släktforskar vet hur illa man mår om man ofrivilligt måste göra ett uppehåll som detta. Tur att jag har mina SLF-nördvänner som jag kan träffa och åtminstone prata av mig med. Nu blev det så där jättelångt inlägg igen. Men som sagt, vill man inte läsa så kan man skippa det. Men det här är min dagbok, min ventil ut till omvärlden. Fortsätt skriva och berätta om era vardagliga lyckoämnen eller bekymmer. Jag läser ALLA era kommentarer och skulle gärna svara personligen. Ha en strålande fin 3 oktober. Är det inte 4/10 som är kanelbullens dag? Äsch, här är det Supersura Dragsters dag varenda dag! Kram på er!
Posted on: Wed, 02 Oct 2013 23:06:58 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015