Detta är ett tydligt exempel på att Ms politik leder till ökade klyftor. De starka ska beredas möjlighet att bli ännu starkare (ofta på de svagas bekostnad). Denna grundideologi döljs sedan under frasen valfrihet för alla. Men eftersom detta är en beklädnad så finns inte logiken i verkligheten - det är nämligen bara de starka som väljer (eller som ens kan välja)! Detta var ju självklart en väl genomtänkt avsikt när friskolereformen drevs igenom. Det tillsammans med skolpengen (som drevs igenom i samma veva) gör att man ganska effektivt får ökade klyftor i samhället. Tro inte att det nya arbetarpartiet fungerar annorlunda. Under ytan finns exakt samma åsikter/politik kvar. Sen får man ju tycka vad man vill om det, om det är bra eller dåligt. Men min åsikt är tydlig. Så här ser jag på saken: Robin Hood är för mig en större förebild än Prins John. Hursomhelst. Detta med friskolan har jag på nära håll egen erfarenhet av. Min dotter har precis bytt från kommunal skola till friskola. Har inga bevis, men är övertygad om att hon gled före i kön, ganska mycket dessutom. Vi är ju glada för det. Men det känns ändå inte riktigt bra - ALLA skolor borde vara så där bra som hennes nuvarande skola är! Men med dagens system finns inte förutsättningarna. Låt mig bevisa detta med lite enkel matematik (om skolpeng och friskolor som kan välja elever): Friskolan: 5 klasser (per årskurs) med 20 elever per klass = 100 elever. Låt säga att skolan får 5000:- per elev och månad => 500 TKr i månaden (per årskurs). 5 klasser = 5 lärare (en lärare per klass fungerar eftersom de valt skötsamma elever). En lärare kostar kanske 50 TKr per månad (inkl skatt+avgifter) => 250 TKr i lärarkostnader. Överskott: 250 TKr Kommunala skolan: 3 klasser (per årskurs) med 25-30 elever per klass = 80 elever (större klasser för att få in så mycket pengar som möjligt). => 400 TKr. 3 klasser = 6 lärare (stora klasser kräver fler resurser, samt att det inte är lika skötsamma elever). En lärare här är lite billigare (kommunala skolor lockar inte samma kompetens) låt säga 40 TKr per lärare => 240 TKr. Överskott: 160 TKr. Skillnad: 90 TKr. På ett år: ca 1000 TKr. Låt säga att skolan har 4 årskurser => 4 miljoner kronor *mer* per år!! Siffran är högst godtycklig, men nog en hyfsad fingervisning ändå. Vilken skola har bäst förutsättningar att satsa på att bli en ännu bättre skola? Ja, frågan är retorisk. Samma logik kommer ju att gälla välbeställda områden där troligtvis barn med bättre förutsättningar bor. Givetvis inte helt självklart, men strunt samma, grundfrågan kvarstår: Vad säger att en skolas behov står i direkt relation till antal elever som går där (skolpeng)? Är det inte troligt att vissa skolor (oftast i ytterkanterna?) har ett större behov av resurser för samma antal elever? Som sagt. Allt givetvis noga genomtänkt när friskolereformen drevs igenom. Snyggt dolt under Alla kan välja. Jag undrar varför man inte istället löser grundproblemet och försöker skapa en lika bra skola överallt? Varför ska man ens behöva välja? Ska inte alla ha samma förutsättningar? Ordet val betyder ju att man kan/vill välja något annat. Något bättre. Att det per definition alltid måste finnas något som hela tiden är sämre. Att det per definition alltid finns några som måste få det som blir över. Varför vill man ha det så? Har man gett upp? Istället för att säga Nu finns ett val! borde man väl säga Du behöver inte välja! och försöka jobba för att det ska vara så också? Finns det luckor i den logiken? aftonbladet.se/ledare/article17755141.ab
Posted on: Wed, 30 Oct 2013 21:52:05 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015