Erik kom igen nu, kasta dig i vattnet … det är jätteskönt, skrålar de två andra männen när de dyker upp och ned runt Erik i det midjehöga vattnet. De ropar och hejar, allt med syfte att få Erik att ta steget till att våga bada. De håller på en bra stund … Jag känner hur jag fylls med irritation. Ett jäkla ohyfs att skrika sådär tänker jag. De borde respektera oss andra här på badstranden och inte föra ett sånt oväsen som de gör. Efter en stund lägger jag märke till att en av de två personerna som hejar på Erik är en man i dryga 60-årsåldern, medan den andra är något yngre än Erik. Och strax därefter, läggs pusslet, då jag kan konstatera att Erik är utvecklingsstörd och att det är hans pappa och bror som vill att Erik ska få njuta av ett härligt sommarbad tillsammans med dem. På en mikrosekund byts min irritation ut mot en känsla av ömhet över att se Erik tillsammans med sin pappa och bror. Samtidigt känner jag litenhet över att jag stunden innan haft nedlåtande tankar om dem. Eriks leende efter sitt dopp och glädjen tillsammans med sin pappa och sin bror, var obeskrivlig och berörde mig djupt. Återigen gick jag i fällan: ”Den som dömer vet inte allt!” TomasG :-)
Posted on: Thu, 22 Aug 2013 16:30:00 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015