Idag på VTAB så fick jag lägga i rusta i strömstads tidning. Sedan gjorde jag och Håkan löpsedlar. Dock fick jag bryta för att gå upp på andra våningen där Thomas, Marie och Kenny kvartsfalsade bilagor som sedan skulle köras i pall-lastaren. Den som var ansvarig och förman över den operationen var Marie och det såg ut som att hon kände sig ganska ensam där med Kenny och Thomas, två personer som är väldigt ovilliga till att arbeta rent generellt. Tyvärr så var pall-lastaren trasig så vi skulle lasta pallarna med buntar för hand. Thomas började med kanske 5 stycken och sedan tog han tag i mig och och tyckte jag skulle göra de resterande 200 buntarna. Mig kvittade det lite vem som lastade pallarna så jag körde på. Marie kommer och berättar hur många tidningar det skall vara på varje pall varpå jag får räkna ut då hur många buntar och lager det ska vara. Jag gör de två första pallarna och Marie är nöjd och nu kommer lastbilsgubben upp som ska ha pallarna och Thomas börjar prata iväg med honom. Marie är tydligt irriterad över Thomas totala nonchalans till arbetet. Han ringer ner till Oscar som ansvarar nere och vill ha upp fler gubbar så de kan ta över det nya jobbet som Marie givit honom(kolla så det blir jämna buntar) och upp kommer Sohnny och Thomas lastar av sig på honom och sätter sig och pratar med lastbilsgubben. Marie pratade med mig under de sista pallarna och tyckte det var otroligt dåligt av Thomas att lämna över båda hans arbeten på andra. Först på mig som fick det absolut tyngsta jobbet och sedan Sohnny. Efter en stund går lastbilsgubben när det bara är en pall kvar. Thomas kommer fram och vill räkna men Marie skjuter bort honom och säger att "Gustaf har allt under kontroll". Jag sätter de sista buntarna på den sista pallen och helt plötsligt så har jag gjort alla pallarna och allt jobbet som Marie, Kenny och Thomas skulle dela på själv. Funny shit men Marie var i alla fall tacksam och skickade sedan ner mig för att förbereda mitt ilägg. Idag skulle jag lägga i tillsammans med Janne (inte janne som jag pratat om tidigare utan en annan[tror jag x]). Han tycker nog att jag är ganska trevlig och underhållande nu. Jag la in bilagor igår med honom också så idag var det take 2 så att säga, mediamarkt. Vi kör och har problem med trumman till och från men jag hade en strategi som fungerade utmärkt när jag la i mina bilagor. Jan frågade var jag bodde och då svarade jag Lindholmen. Det visade sig sedan att han var en utav alla de som arbetat på de olika varven som fanns över hela hisingen och han berättade hur enormt mycket mer liv och annan stämning det var förr på lindholmen. Han berättade även hur han blivit skjuten på slottsberget. Det bor tydligen ett original där med hagelbössa som skjuter salt på folk. Att skjuta salt för er som inte vet vad det innebär så är de väldigt annorlunda från det man tänker sig. Saltet blir bara ytliga sår i huden i princip men som sedan svider som AS. Nicholas kör för oss ifrån källaren(rotadisk) och han lyckades en gång under natten köra fast totalt i hela kedjan uppe hos oss vid trumman men jag och janne löste det relativt fort. Väl klara med GP klockan 3 så går jag ner och hjälper till med tömningen i källaren. Dock lämnades nästan 6 kassetter kvar till de som börjar tidigt imörn. Håkan och Nicholas vill in och gömma sig i packsalen men jag går istället och hjälper till i min press som idag var 4;an. När vi väl blev klara ganska så fort så gick jag in och satte mig och väntade på att få gå hem. Mikael(chefen) kommer in och ser lika deppig ut som igår. Så jag antar att det är hans tired face som ser ut så. Han orkar inte skrika att folks ska gå hem men jag och Håkan är de enda som är vid honom så han säger att vi ska släcka i taket och då ska det vara signalen för "nu går vi hem". Vi lyckas ta oss ut först och byter om snabbt. Jag låser upp cykeln och går ut i natten. Jag ska precis klicka i mina skor i pedalen när en utav flickorna ifrån tryckeriet kommer ut. Hon är ny för i år och jag har inte sagt ett ord till henne men hon går förbi mig och säger(för mig var det helt spontant): "Ha det bra nu!". Jag svarar "Detsamma, ha det ha det". Jag cyklar ikapp Håkan som frågade vem hon sa hej då till och det var förstå då jag började fundera på om det kanske var någon annan hon sa hej då till. Men jag såg ingen annan och hon sa det precis när hon gick förbi mig så jag antog att det var mig hon sa det till men har ärligt talat ingen aning x)
Posted on: Thu, 08 Aug 2013 02:57:03 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015