"Vid granskning av röntgenbilderna på halsryggen bedömde radiologen att det förelåg utbredda degenerativa förändringar med intervertebralledsartrosförändring i multipla nivåer, men inte någon skelettskada eller felställning. På grund av fortsatta besvär remitterades patienten för datortomografi av skalle och halsrygg. Undersökningen genomfördes den 29 oktober, och i röntgenutlåtandet beskrevs en fraktur i dens och en felställning mellan C VI och C VII, vilket kunde representera en fraktur. Det fanns dessutom en lätt reduktion av disken C V–C VI. Patienten anmälde ansvarig personal vid sjukhuset. Ansvarsnämnden tog in patientens journal samt yttrande från ortoped 1, ortoped 2 (som var bakjour den 30 september) samt radiologen. Stödde patientens anmälan Ortoped 1 stödde helt patientens anmälan och yttrande till HSAN. Han bestred däremot att han själv hade gjort något fel. De hade följt gängse rutiner. I den primära radiologiska utredningen framkom ingen fraktur i halskotpelaren. Där kan man efteråt givetvis säga att man skulle ha gått vidare med en datortomografi av halsryggen. De accepterade det radiologiska slätröntgensvaret från halsryggen och fokuserade därefter på den komplicerade frakturen i handleden. Därefter var ortoped 1 i telefonkontakt med patienten och förstod att denne hade stora besvär från halsryggen, varför han föranstaltade om en poliklinisk datortomografiundersökning där diagnosen klarlades. Ortoped 2, bakjouren, berättade att han även tog del av att det var gjort en röntgen av halsryggen som inte kunde påvisa någon kotfraktur, inte heller någon mjukdelssvullnad runt halskotpelaren som skulle kunna tyda på muskulär blödning och vara ett indirekt tecken till fraktur. Enligt röntgenutlåtandet fanns utbredda förändringar av äldre natur i form av förslitning i lederna mellan de olika kotorna. Med tanke på dessa förändringar kan man förstå att en distorsionsskada i nacken under dessa omständigheter kan ge ganska så uttalad smärta utan att någon fraktur föreligger. Den typ av handledsskada som patienten ådragit sig åtgärdades vid ett flertal tillfällen varje månad på operationsavdelningen. När han nu eftergranskade journalanteckningar och röntgenutlåtanden och satte sig in i patientfallet i efterhand kunde han inte se att han skulle ha handlat på annat sätt än han gjorde. Han ansåg att patientens nacksmärtor hade sin förklaring genom det distorsionsvåld som nacken utsatts för och de röntgenologiska, degenerativa förändringar som trots allt fanns före olyckan. Han menade att han omöjligt skulle kunnat förutse att patienten hade en missad halskotfraktur trots negativ röntgenundersökning. Radiologen beklagade djupt att han som primärgranskande radiolog den 30 september hade förbisett den allvarliga halsryggskadan som patienten hade ådragit sig i samband med fordonsolyckan samma dag. Han beklagade att han inte hade tagit hänsyn till vare sig Nexus- eller Canadian C-spine rules (konsensusmöte, Sigtuna, NORDTER) i samband med bedömningen av bilderna och inte heller hade föranstaltat om kompletterande undersökningar som till exempel datortomografi av halsryggen. Radiologen framhöll att han insåg att han, genom att ha förbisett frakturerna och underlåtit nödvändiga kompletterande undersökningar, hade vilselett sina kolleger i den fortsatta vårdkedjan, så att dessa, i god tro att det inte förelåg några skador, inte kunde inleda adekvat behandling av halsryggsfrakturerna i C 2 och C 7. Lidandet som patienten därigenom har utsatts för, är djupt beklagligt." läs mer ww2.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=3713
Posted on: Wed, 21 Aug 2013 20:20:52 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015