"Våra ibland ganska slätstrukna och officiösa medier utmanas av ett väldigt larm på Twitter, Facebook, bloggar och kommentatorsfält. Där råder knappast någon brist på yttrandefrihet. Vi har istället fått ett brutaliserat offentligt samtal, där sansade röster avfärdas som politiskt korrekta, och feminister som inte vill diskutera med sina mest osammanhängande kritiker kallas fascister. ”Det må låta hårt men det ingår i ett demokratiskt samhälle att såras och bli ledsen”, skrev nyligen en krönikör. Men så är det inte. En central del av demokratin är att visa respekt för sina meningsmotståndare. Presstödskommitténs förslag häromveckan är ett eko från en svunnen tid, där stödet skulle utjämna mellan borgerliga och socialdemokratiska pressröster. Idag när stora delar av papperstidningarna – oberoende av partifärg – hotas av utplåning blir mångfald mer en fråga om kvalitet i nyhetsbevakningen än vilka megafoner som finns på ledarsidorna. Presstödet borde därför vara ett stöd till fördjupad journalistik, oberoende av om det utövas på nätet eller i pappersform. När pressen alltså i stort har svårt att klara sina demokratiska uppgifter vill ändå kommitténs politiker att stöd utgå till en rasistisk tidning som Nationell idag. Ett förbud säger till exempel den socialdemokratiska ledamoten av utredningen, Helene Petersson, nej till: ”Det strider mot yttrandefriheten”, menar hon. Det är nonsens. Olika röster hörs, ska höras och kommer att höras, även anstötliga och korkade. Däremot är det ingen rättighet att få statsbidrag för rasism. Politikerna i kommittén snavar således in i framtiden utan någon känsla för hur allvarliga hoten mot demokratin är." Björn Elmbrant
Posted on: Sat, 21 Sep 2013 19:31:14 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015