“Afrofobin” gör entré KRÄNKTHETENS TIDSÅLDER Bilan Osman, en av initiativtagarna till det så kallade hijabuppropet nyligen då en beslöjad kvinna påstod sig ha blivit attackerad, skriver idag på SVT Debatt om att det är dags att sluta förneka “afrofobin” – vilket vi får betrakta som ett nytt tillskott till den politiskt korrekta ordboken. Osman, som naturligtvis studerar till journalist, tillhör den synnerligen uppfinningsrika skara “antirasistiska debattörer” som livnär sig på att ideligen bli kränkta av allt och alla. Och då det är brist på sådant kan man alltid hitta på något, som “afrofobi”, arvtagare till “islamofobin”. Nidbilderna av svarta människor tillhör inte bara historiens skräphög, många av dem lever än idag och de har dessutom hängivna försvarare. Det handlar inte om enskilda fall eller ”lättkränkthet”, utan om strukturer och en utbredd afrofobi. Det är dags att inse att Sverige är ett land genomsyrat av rasism, skriver Bilan Osman. Osman är bestört över en internetsida som tydligen sålde kläder för att klä ut sig till somalisk pirat. Då Osman med anhang beklagade sig över detta tog butiken bort utstyrseln. Men det räckte så klart inte. Tanken slog mig ganska snabbt. Måste någon alltså säga till innan de förstår att blackface-kostymer är rasistiska? Har de överhuvudtaget förstått varför produkten i fråga är kränkande? Men jag insåg lika snabbt att min irritation gentemot fyndsajten inte ens var i närheten av den jag kände mot alla dem som sett den rasistiska nidbilden och – i stället för att anmäla den – tryckt på köp-knappen. Alla som bidragit till att det ovanför en rasistisk produkt med fet stil kan stå ”Sista exet!”. Rasism är inte ett problem som bara manifesteras som enskilda fall. Någon gång måste vi ställa oss frågan – hur kommer det sig att vi har en så utbredd afrofobi i det här samhället? Hur kommer det sig att rasistiska karikatyrer sällan diskuteras och att vi i stället har metadiskussioner om huruvida svarta är lättkränkta eller inte? [...] När det gäller rasism generellt, i det här fallet alltså afrofobi, finns det nästan alltid någon form av förnekelsemekanism som gömmer sig i bakgrunden. ”Men vadå? Vi i Sverige har ju aldrig haft slavar, varför ska vi behöva ha en debatt som egentligen hör hemma i USA?”. Just det kan beskrivas som vårt samhälle i ett nötskal. Att vägra erkänna att rasism är ett problem – och när den uppenbart är det att vägrar inse att rasism är ett strukturellt fenomen. Alla som inte tillhör normen vet att det är inte alltid att bli kallad för ”neger” som är det mest sårande. Det är att bli nekad ett jobb och förstå att det inte är ens kompetens som bidragit till det – utan ens namn, ursprung eller hudfärg. Jag börjar bli hjärtligt trött på att detta samhälle inte ens kan erkänna att vi har djupa problem med rasism. Varje gång vi hör ännu en ”nyhet” om att någon diskriminerats möter jag alltid samma reaktion: ”Men, så hemskt! Händer verkligen det här i Sverige?”. Och varje gång ett företag gör reklam för en rasistisk produkt så glömmer vi det viktigaste – varför är efterfrågan på den så stor? Det har länge varit dags för oss att släppa bilden av det goda och toleranta Sverige och börja erkänna att vi är precis som de flesta länder i den här världen. Genomsyrade av rasism. CBA Cederström.
Posted on: Tue, 17 Sep 2013 20:48:59 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015