Egentligen behöver man inte göra så mycket, för att kunna känna sig som en god människa.. Efter en ganska hård gårdagskväll, med fotbollstittande, å efterföljande pubrunda, så kändes det befriande att gå en lång prommis med Harry, jag avslutade med att lämna in travet, på Konsum Torvalla.. När jag är på väg ut, hör jag en förtvivlad kille, i övre tonåren som pratar med en expedit om ett misstag han hade gjort, han tryckte på Röda korset knappen, när han hade pantat sina burkar, 42 kr som han behövde för att köpa något att äta, men expediten kunde tyvärr inte hjälpa honom.. Jag såg när han gick iväg, med nedsänkt huvud, helt förkrossad. Jag kunde känna igen mig i honom, när jag var i samma ålder, hur många gånger flaska å burkpantningen räddade mig, så att man fick något att mätta sig med... Jag ropade på honom, han vände sig om.. Jag sa; Du kan få det jag har löst i mina fickor, det visade sig vara 58 kr, jag räcke honom pengarna, han blev överlycklig, han ville ha min adress, så han kunde betala tillbaka, men jag sa att det är en gåva, inte ett lån.. 58 kr kostade det mig för att glädja en annan människa, pengar som egentligen inte hade något värde hos mig, men betydde så mycket för honom.. Jag tänkte när jag vandrade hemåt, dom där 42 kr som han skänkte till röda korset, hur mycket blev det kvar till nödställda, när Bengt Westerbergs lön, å dom administrativa utgifterna är betalda.. Mina 58 kr gick direkt till en nödställd, utan några mellanhänder.. Han sa att jag hade gjort hans dag, men egentligen var det han, som gjorde min, för jag känner mig förträfflig..;-)
Posted on: Sat, 16 Nov 2013 13:16:20 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015