NARRATIVA Mer Tove Jansson Posted by Liza Lotse in Inspirationen, Läsandet Jag trotsar december och läser Tove Janssons ”Sommarboken”. Vet du inte vilken bok det är får du skylla dig själv. Kanske vill jag gå lite i barndom, dra mig tillbaka in i den långa och vuxna kroppen och gömma mig någonstans i minnet av hur en sommar kunde vara när jag var barn. Hur en farmor kunde vara min bästa vän. Hur man kunde leka och förvandla saker. Sophia och farmor skapar en slags mittemellanvärld. I bakgrunden en pappa, en fond, en gräns mot verkligheten och det som är facit för vuxenvärlden, tråkigvärlden. Sophia är tuff, vet vad hon vill och är ganska envis. Och klok. Klok på ett barns vis. Ibland sådär insiktsfullt allvarlig som bara en liten flicka kan vara. Sommarboken är för mig en bok om lekar. För jag tycker om att leka. Gärna i otid. Gärna precis när man ska sova och det-är-viktigt-att-man-får-en-god-natts-sömn-för-det-är-en-lång-dag-i-morgon-och-man-ska-upp-tidigt. Mitt favoritavsnitt handlar om när Sophia får en katt. Katten heter Ma Petite men kallas för Mappe, han bor i disklådan i köket. Till en början är Mappe foglig och Sophia får bära runt på honom lite som hon vill, men katten verkar inte bry sig om Sophias ömhetsbetygelser. Han är ju bara intresserad av att äta och sova! Vilket svek. Hon lyfter in honom i lekstugan där han ska bo men han kilar bara tillbaka in i storstugan och lägger sig i disklådan igen. Mappe tycks ha egna idéer. ”Det är underligt med kärlek, sa Sophia. Ju mer man älskar den andra dess mindre tycker den andra om en. Det är alldeles riktigt, anmärkte farmorn. Och vad gör man då? Man fortsätter att älska, svarade Sophia hotfullt. Man älskar värre och värre. Hennes farmor suckade och sa ingenting.” En dag börjar Mappe jaga, han släpar in lik i stugan. Det gillas inte. Det är groteskt. Mappe är mördare. Sophia slutar att prata med honom, tänker inte prata med honom på tre dagar. Tillslut byter man ut Mappe mot en annan katt, en mer tillgiven sort. Svante. Svante gör som Sophia vill men han är ju inte som en katt! Han har ju ingen karaktär! En kväll blir Sophia rasande arg på Svante, hon får nog. ”Vad är det nu då, sa farmorn. Jag vill ha Mappe tillbaka! skrek Sophia. Men du vet ju hur det blir, sa farmorn. Det blir hemskt. sa Sophia allvarligt. Men det är Mappe jag älskar. Och så bytte de katt igen.” Somliga kanske inte alls tycker om Sophia, tycker hon är bortskämd och att hon har alldeles för mycket att säga till om. Lite av en mobbare kanske tillochmed. Men jag gillar henne skarpt. Hon är den jag önskar att jag hittade när jag nu drar mig tillbaka in i min kropp, gömmer mig bland mina minnen av hur en sommar kunde vara när jag var liten. ”Sommarboken” Har varken med vinter eller med jul att göra. Tove Jansson är illusionist.
Posted on: Thu, 14 Nov 2013 00:04:52 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015