Intressant dokumentär på SVT och var tvungen o skriva ner vad Vaclav Smil hade att säga om saken: :D svtplay.se/klipp/1629812/klipp2-framgangsfallan?tab=klipp&sida=1 Syntetisk biologi är skrämmande, men jag är för det på många sätt. En mer vatteneffektiv växt är toppen, men den behöver fortfarande vatten. Växter kräver vatten och kväve. De överlever inte på det kväve som finns i luften. Det är omöjligt! Det som i grunden förändrar spelet, och vad folk inte vill höra. Jag säger det jämt trots att alla ber mig säga något annat. Vi måste börja konsumera mindre. De fattiga behöver mer, det är ingen tvekan om det, det finns ingen diskussion där. Vanliga bybor i ett fattigt land behöver mer av allt. Det är den enda anständiga hållningen. De behöver mer rent vatten, mer mat, mer utbildning. Inget att diskutera. Men vi i västvärlden kan och borde klara oss med mycket, mycket mindre. Folk förväntar sig att allt ska bli bättre. När man talar om att begränsa något tror folk att det innebär en försämring. Men självklart borde vi äta mindre kött. Det är inget snack! Vi ska använda mindre el, mindre bilar. Häromdan talade man om en ny bil. Nån frågade varför de gör så tunga bilar. Vi jobbar på det, blev svaret. Vad finns det att jobba på? Det finns massor vi kan göra utan att ge upp vår levnadsstandard. Men vi behöver inga stadsjeepar för att köra ett kvarter i stan! Folk vill inte avstå något. De är hjärntvättade av den materialistiska kulturen. Underskatta inte den materialistiska kulturens makt. Den är enorm! Många människor är djupt olyckliga för att de inte har råd att renovera badrummet för 50 000 dollar. Då har de fel värderingar. Badrummet är en plats där man duschar och borstar tänderna på tio minuter. Men folk lägger massor av pengar... Jag tar det här exemplet för att vi funderar på att renovera vårt badrum. För mig är det ett nödvändigt ont, men för många är det livskvalitet. Folk magasinerar prylar de aldrig använder och som inte får plats i deras hem. Är det verkligen saker vi behöver? Det är svårt att ändra något när väl anden har släppts ut ur flaskan. Vi definierar allt i materiella termer. Jag skulle kunna uttrycka mig mer koherent men då låter det som föreskrifter och det fungerar inte. Jag kan inte säga: Gör så här, så blir allt bra 2030 och i alla våra dagar. Jag vill undvika att vara doktrinär. Efter 26 år i ett kommunistiskt samhälle är jag immun mot doktrinära lösningar där man pekar ut vilket paradigm man måste följa. Jag är helt emot det. Därför är jag medvetet osammanhängande. Livet har inga givna svar. Så länge vi lever i överflöd av möjligheter och materiella rikedomar är det svårt att på individnivå frivilligt avstå från något och säga: Nu räcker det. Backa. Begränsa. Det är mycket svårt.
Posted on: Wed, 04 Dec 2013 03:09:15 +0000